Sida 101
Ofvanberättade domslut ådagalägga tydligen, huru oförsynt det rådande partiet satte sig öfver både lagens och billighetens fordringar; och huru det förledde både utskott och ständer att skärpa de utslag, som af domstolen blifvit fällda, och att göra det egenmägtigt, ty ingendera hade laglig rättighet dertill, — och godtyckligt, ty för de gjorda skärpningarna blefvo inga lagliga skäl anförda, endast det rådande partiets misstankar, önskningar, tycken. Sådan var ock andan i flere partiets åtgerder, hvilka öppet sökte införa ett skräckvälde, som skulle nedtysta all motsägelse och afskrämma från all granskning af den dåvarande parti-stvrelsens uppförande. Flere både yttranden och åtgerder visade, hur långt man i denna rigtning gick, eller ämnade gå; t. ex. man påstod, att hvarje öppet tadel öfver regeringm borde förbjudas; emedan det hos främmande magter nedsatte förtroendet till samma regering ; — man åberopade exemplet af Venedig, hvilken stat var i hög grad fri, men hvarest personer, som klandrade styrelsen, plägade försvinna. Erik Benzelius tyckte väl, att ett fritt folk borde få fritt tala om sitt fäderneslands angelägenheter; men hans motsägelse gjorde föga intryck. Man sökte, skref ett främmande sändebud, att utrota både tänkare och tankar, ja tanke-
då ångrat sig; — att Gyllenstierna ej fick begagna bläck och papper för att uppsätta berättelse härom; — men atfc honom tilläts att för en baron Lejonhufvud, fänrik vid gardet, till sitt samvetes lättande förestafva sina ångerfulla tänkesätt, sina återtagna beskyllningar, sina varningar till dom-rarne; — att Gyllenstierna för flere andra vakthafvande officerare upprepat sådana sina åsigter och känslor; — men att « han icke förnummit några följder af hvarken det em eller det andra; — att Gyllenstierna icke begått något ann?t brott än att hafva olofligen besökt Bestuschew; men att detta skett endast i afsigt att förekomma kriget. Sistnämnde uppgifter förekomma ock i ett bref från Köppen (denne var dock en Mössornas partivän) till Ungern Sternberg af 29 Okt. 1742, befintligt i Uppsala, Rosenhanska samlingen.
Källa: Project Runeberg ·