Sida 6
de öfvertirifna anspråk, hvilka allmänheten lastade vid dessa krigare och vid deras blifvande bragder. Det var den 27 Augusti 1741, som lifgardet afseglade från Stockholm och dervid helsades med nämnde sång. Icke fullt 13 månader derefter eller den 16 September 1742 återinseglade i Stockholms hamn samma regemente; men utan segrar, utan lagrar, utan välkomsthelsningar, tvärtom föremål för en ovilja, en förbittring, som voro så mycket högre, så mycket obilligare, som de föregående förhoppningarna varit öfverdrifna. Som taleman för dessa sednare och klandrande åsigter framstod nu en annan sångare, hvilken, äfver. han, var blind för verkligheten, nämligen för de många svårigheterna, och dessutom glömsk icke blott af gardets lidanden, det hade räknat 549 döda och 654 sjuka, utan älven glömsk af troppens oförmåga att under en anförare, sådan som Lewenhaupt, kunna någonting uträtta ; en sångare, som, hänförd al fosterländsk smärta och harm och tillika af en otyglad inbillnings-kralt, såg i hèla regementet ondast en samling lör-rädare eller mesar. Troppen blef ock vid sin hemkomst af honom mottagen med en smädedikt, i hvilken det påstods, att
Gardes-gossar all, Hafva hjelpt på fall Svea land och hela riket. — —
Visat ringa mod. Sparat lif och blod Spelat gäck för alla ryssar Och förtjent blå påke-kyssar.
Serskildt angrepos regements-befälets herrarl), och tillika några medlemmar af den fordna lagercrantzska fritroppen, t. ex. Björnberg (»den slyfva Nalle») och Stierneld, (han som •;pockade pä eld och s>'jcr?ior»). Sångens två sista verser voro af följande innehåll:
') Öfverstcn O. It. Wrangel, hvilken personligen påpekade», hade dock tjenstgjert i fdittågen 1700—1709 och 1718, och uu-der finska fälttåget 1742 varit blard dem, som niigt Bousquet och Buddeubrock mest talade mot de nesliga återtågen.
Källa: Project Runeberg ·