Sida 210
nödgades skalTa honom passande kläder. Men han deltog med stor ifver och skicklighet i partistri-derna, talade 1727 för Josias Cederhielm, var 174! ordförande i domstolen öfver Johan Axelson Gyllen-stierna, väckte förslag 1742 om tronföljare och 1746 om nya riksråd, samt var en bland dem, som hade sig uppdraget att bland riksdagsmännen utdela de franska besticknings-medlen. Ehuru han i svensk tjenst endast varit tittulerad kapten och det blott ett enda år, ocli ehuru han ej heller haft någon enskild vigtigare befattning utan uppträdt endast som Hattarnas kanske dock användbaraste och villigaste va-pendragare, blef han nu genom deras understöd utnämnd till landshöfding i Karelen och året derpå till riddare af svärdsorden.
Till tredje exemplet taga vi Fredrik Gyllenborg, den person, som mer än någon annan och på tadel-värdare sätt än de flesta hade alltifrån 1731 blandat sig i alla partistämplingar och strider och esomoftast lånat sig till handtlangare, så snart mutor skulle utdelas eller riksdags-stämplingar uppgöras. Så stora parti-förtjenster fordrade en motsvarande belöning. Från borgareståndet kom ock till riddarhuset en beskickning, som under anförande af Kierman föreslog, att Fredrik Gyllenborgs fosterländska nit horde pä något hedrande sätt belönas. Många bland adeln instämde, och Börje Skeckta prisade borgareståndet, som ville skaffa rättvisa åt en så välförtjent lierre. Man föreslog ock, att han borde hugnas med namn, heder och värdighet af president i bergskollegium och framdeles med sjelfva sysslan. Saken rönte dock motstånd. Åtskilliga talare påstodo, att en dylik utnämning skulle på ett både olagligt och kännbart sätt förorätta llere personer, som gjort sig till sådan utmärkelse mer förtjenta; personer, hvilka öfver 20 år berömligen arbetat inom nämnde ämbetsverk. hvarest deremot Gyllenborg aldrig haft någon befattning eller inlaggt någon förtjenst. Men dessa
Källa: Project Runeberg ·