Sida 223
grefve Rosen ocli tillika sökte mot svenskarna uppvigla landets innevånare. Också hördes der hvarje-handa röster; somliga ville för att undvika det blif-vande krigets fasor genast gifva sig öfver till Sverge; andra ville för att undvika hvarje möjlighet till krig, genast gifva sig under Ryssland och således slippa att den ena gången efter den andra se sitt fädernesland göras till skådeplats för härjningar och öde-läggelse. Vi hafva redan berättat, huru en smygskrift, kallad Ben svenska Sibyllan, påstod, att finnarna, utarmade genom de sista krigen, och upp-bragta öfver förslaget till ett nytt, skulle icke ogerna underkasta sig Rysslands välde. — Huru denna magt sökte ytterligare förstärka sig genom förbund med Danmark skall framdeles beskrifvas.
De medel, som å svenska sidan begagnades, voro af flere slag. Ett deribland erinrar om åtskilligt i Hattarnas fordna beteende ocli beräkningar. Regeringen i Stockholm beslöt nämligen, att till Petersburg atTärda ett serskildt sändebud, och att
C 5
dertill använda Gustaf Wulfvenstierna *), såsom man påstod, i den förhoppning, att han, en vacker och tilltagsen herre, skulle liksom Gedercreutz blifva gunstling hos Elisabet och sålunda kunna omstämma henne till Sverges fördel, för hvilket ändamål han också medförde penningar och juveler till bestickande af hennes omgifning. Men planen röjdes, och genom såväl denna upptäkt som genom Wulfven-stiernas beteende i öfrigt blef rysska hofvet uppbragt mot honom i lika hög grad, som det svenska var mot Korff. Efter åtskilliga underhandlingar slutade denna enskilda tvist så, att de båda misshagliga sändebuden blefvo af sina hof återkallade och fingo til! efterträdare svensken G. W. Höpken2) i Peters-
*) Son till den Johan Wulfvenstierna, hvilkens deltagande i riksdags-striderna blifvit i det föregående omtaladt.
2) En bror till A. J. v. Höpken.
Källa: Project Runeberg ·