Sida 224
bürg och ryssen Panin i Stockholm. Detta den svenska regeringens försök till genomdrifvande af sina åsigter misslyckades således och den ömsesidiga förbittringen fortfor oförminskad och hotade snart utbrista i öppen fejd. De försvarsmedel, svenska regeringen för sådan händelse hade att tillgripa och tillgrep, voro att vädja till folkets känsla för ära, oberoende och frihet, och till dess ovilja mot en granne, soin tillfogat det så stora förluster samt nyligen tvungit och ville nu ytterligare tvinga det till förnedrande eftergifter. Man sökte ock, som nämndt är, att stärka sig genom förbund med Preussen, Frankrike och Turkiet, och att genom rustningar vid östra gränsen uppmuntra sig sjelf och om möjligt skrämma på ryssarna.
Svenska folket var visserligen högeligen uppbragt öfver Elisabets förolämpande fordringar och önskade med knaft tillbakavisa dem; men i afseende på tiden och sättet framträdde nu och inom sjelfva Hattpartiet och rådkammaren tvänne olika åsigter, den ena mer påskyndande krigisk, den andra mer dröjande fredlig. De svarade på sätt och vis mot 1738 års Hattar och Mössor; men voro nu, och som det tyckes, af Lovisa Ulrika omdöpta, krigspartiet till Die Hertzhaften1) och fredspartiet till Die Zaghaften1) eller Les Trembleurs1). Die Hertzhaften anfördes af prinsessan, af Palmstierna och af preussiska sändebudet och bestodo af Hårleman, Höpken, Liewen, Rosen, Stiernstedt m. 11. och af den med-görlige Adolf Fredrik. De påstodo, att Ryssland vore svagt och FMisabet rädd, och att man följaktligen kunde skrämma båda till eftergift. Partiet ville fördenskull gå anfalls- eller åtminstone utmanings-vis till väga, och man lät i det hotade Finnland till
’) De modiga.
2) De klenmodiga.
Källa: Project Runeberg ·