Sida 226
Svärdet det adlar och förer till heder,
Svärdet förknippar båd’ länder och städer,
Svärdet i tapper hand härligen grönskar,
Svärdet kan skaffa dig allt, hvad da önskar;
och nian lät i sammanhang härmed tidningarna och general Stenflycht omtala, huru polska konfederationer stode färdiga att på samma gång som svenskarna angripa Ryssland. Hos en del af hufvud-stadens befolkning lyckades man ock frambringa den åsyftade sinnesstämningen, och rysska och engelska sändebudens betjening blef på gatorna antastad af allehanda lösa personer, de förra till och med af verkliga borgersmän.
Försöken att omigen tillskapa en häftig förbittring mot Ryssland gynnades väl af de många och retande anledningar dertill, som rysska regeringen hade denna gång sjelf gifvit. Men å andra sidan motverkades de genom minnena från åren 1739 till 1743; minnena af det öfvermodiga skrytet, de förtidiga segersångerna, de efterföljande nederlagen. En svensk-ryssk smygskrift föreslog gäckande, att på hvarje offentlig plats i Sverge borde till be-höflig påminnelse och varning uppresas minnesvårdar med en i stora bokstäfver inristad kort öfver-sigt af berörda års händelser. Otvifvelaktigt är ock, att tanken på dessa uppträden inverkade mycket nedslående på allmänheten, och de krigssånger, som uppstämdes, voro på långt när hvarken så många eller så utmanande, som de af 1741; ehuru Sverge hade nu mot då ojemnförligt flere och vigtigare anledningar till förbittring och krig. Flertalet och i synnerhet de s. k. Zaghaften ville ock, så länge rikets heder och trygghet möjligen kunde medgifva, undvika ett nytt krig. Till detta parti hörde emellanåt Adolf Fredrik sjelf. I spetsen för detsamma skulle väl egentligen konung Fredrik stå; — men verkliga ledaren blef märkligt nog Tessin, just den förut mot freden ocli mot Ryssland så fiendtligt
Källa: Project Runeberg ·