Sida 55
TREDJE KAPITLET.
STATSFÖRFATTNINGEN.
Vi hafva redan tillförenel) beskrifvit sjelfva regeringssättets åren 1719—1723 antagna grundsatser, och gå nu att framlägga det sätt, hvarpå dessa under ifrågavarande tid utvecklade sig.
8TATSMAGTERNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDE.
Anmärkt är, att den magt, sotn författningarna af 1719—1723 tillerkände åt regenten, åt statens högsta styresman, var alltför inskränkt. I samma rigtning fortgick man ock sedermera genom det sätt, hvarpå han mer och mer tvingades att till högre ämbetsmän och rådgifvare taga endast sådana personer, som för tillfället egde folkombudens förtroende och af dem påpekades.2) Såsom en annan och vigtig inskränkning af konungens magt har man ock omtalat den s. k. namnstämpeln; se här dess uppkomst!
Enligt regeringsformerna af 1719 och 1720 var konungen bunden af rådets flertal, och rådet af ståndens; konungen fördenskull i sista hand också af de sednares beslut. I regeringsformen stadgades vidare, att, om konungen till följe af sjukdom eller resor icke kunde besväras med rikets allmänna atender, skulle rådet föra styrelsen och i mål, som fordrade skyndsamhet, underskrifva och utfärda sina derom fattade beslut, hvilka dä egde lika gällande kraft, som vore de underskrifna af konungen. Detta sjelfva grundlagens bud var första förberedelsen till namnstämpelns införande; ty redan härigenom stad-
Källa: Project Runeberg ·