Sida 107
mftngen, som icke på 15 till 20 år bevistat något riksmöte, hade na infunnit sig, lockad af ryktet om de stora och vigtiga frågor, som skulle förekomma. Hofpartiet trodde sig kunna räkna på bonde- och på en del af preste-ståndet, häldst på dem från rikets norra landskap 1), kanske ock på någon del af riddarhuset, hvarest det hade på sin sida fyra skickliga talare, nämligen Ungern Sternberg, Stierneid, Erik Wrangel och Axel Reuterholm, en farbror till Karl den trettondes bekante gunstling2). Frihetspartiet deremot räknade på flertalet bland adeln och på betydliga delar af preste- och bonde-stånden, men i synnerhet på borgrarna och allra, mest på dem från Stockholm. Man ville märka, att många folkombud från landsorterna, och det af alla stånd, och hvilka man stundom inbegrep under namn af landtpartiet, emedan de icke med förkärlek omfattade något af de andra, hvarken hof-, Hatt- eller Mösspartiet; man ville märka, säga vi, att de flesta bland dem likväl slutligen ställde sig på rådets sida, nämligen för att motarbeta de befarade försöken till envälde 8).
Första vigtiga frågan var som vanligt den om landtmarskalk, och nu om dertill skulle tagas Erik Brahe eller Axel Fersen, ty ingen annan kom på allvar i fråga.
Erik Brahe var hofpartiets man. Mycket talade till hans fördel, börd, rikedom, hederligt tänkesätt, behagligt umgängessätt, godt hjerta och godt förstånd, mycken duglighet och tillika redan vunnen vana vid landtmarskalks-klubban. Att han kunde räkna på hof- och Möss-partierna var säkert, och han trodde sig under riksdagen 1751—1752 hafva som tjenstgörande vice landtmarskalk ådagalaggt så
’) Prensg. min. br. d. 5 Ang. 1755.
*) Danska min. br. d. 14 Okt. 1755.
*) Danska min. br. d. 10 Ang. 1755.
Källa: Project Runeberg ·