Sida 108
mycken sans, mätta och oväld, att äfven mången Hatt skulle med förtroende gifva honom sin röst1). Till yttermera visso sökte han och hans partivänner att försäkra sig om öfvervigten medelst tillgripande af då vanliga medel. Erik Wrangel, Borath, Breda, tiardemein och Silfverhielm m. fl. utdelade hvar på sitt håll penningar2) och välfägnad och med den framgång, att hofpartiet trodde sig tämligen säkert om seger. En och annan fruktade dock, att Brahe icke hade skarpsinne, kraft och beslutsamhet nog, och att öfvertygelsen härom jemnte misstanken för konungska och högadliga åsigter skulle vid det blif-vande valet minska antalet af hans anhängare.
Axel Fersen, andra sidans man, redan tillförene omständligen beskrifven, var i fråga om blick, snille och kraft Brahe vida öfverlägsen, hvarjemnte han understöddes af Frankrikes förord och guld, båda i rikt mått. Många och bland andra preussiska sändebudet förespådde 'ock hans blifvande seger. Lovisa Ulrika kunde icke dölja sin personliga ovilja mot hans person, utan visade den på ett sätt, som förskaffade honom än flere anhängare3). Hofpartiet gjorde dock ett försök att locka den fruktade motståndaren. Erik Wrangel kom till Mälsåker och sökte förmå honom att nedlägga alla anspråk p& landtmarskalks-stafven, lofvande som belöning öfver-hetens nåd och stora deraf flytande fördelar. Sedan dock Fersen bestämdt afslagit alla anbud, uppstod mellan båda herrarna ett samtal om den blifvande riksdagens öfverläggnings-ämnen och strider, hvarvid Wrangel slutligen sade: jag ville gerna offra half va min förmögenhet, om jag hade Hattarnas sak att försvara i stället för hofvets; men jag är för djupt inne i det partiet; och, tillade han, ehuru intet agg
' ) Gyllenborgska arkivet p& Ekebyhof. Ett orubriceradt folio-mscpt s. 142.
2) Ständernas Kommiss, prot. d. 7 April 1756.
*) Preuss. min. br. Relation om riksdagen 1755—1756.
Källa: Project Runeberg ·