Read Runeberg

39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

eller personlig ovänskap oss emellan förefinnes, så skall jag dock anse mig tvungen att taga edert hufvud, om under riksdagen tillfälle dertill gifves, och jag ber eder göra likaledes med mittl). På annat sätt uppförde sig Erik Brahe. Under förberedelserna till striden besökte han en gång Fersen och förklarade, att, huru ock deras täflan kunde utfalla, önskade dock Brahe, det deras ungdomsvänskap måtte förbUfva orubbad 2). När ändtligen valdagen kom, erhöll Fersen 591, men Brahe blott 414 röster. Lovisa Ulrika blef häröfver så förbittrad, att hon vid offentliga företräden icke talade med Fersen, icke ens bevärdigade honom med någon helsning. Denne höll sig lika rak och sade: närvarande riksdag skall visa oss grundlagens råtta mening och skall låta konungen förstå, hvad statsskicket fordrar af både honom och oss. Framför allt skola vi sätta fart i styrelsen, så att hans majestät ej skall längre kunna genom fortsatt motstånd och vägrad underskrift för slappa och fördröja ären-dernas gång 3).

Till talman i preste-ståndet valdes nästan enhälligt den 67-årige erkebiskopen Henrik Benzelius, hvilken något lutade till hofvets sida. Vice talman blef biskopen i Westerås, Troilius, hvilken hörde till frihets-partiet och skulle nu, och sedan Brovallius dött, blifva dess presterliga ledare. Bland borgrarne ville hofpartiet hafva till talman en borgmästare i Karlshamn vid namn Cervin; men Hattarnes gamle riksdagskämpe Gustaf Kierman blef med stor öfver-vigt utkorad. I bonde-ståndet ifrade hofpartiet mot Olof Håkansson och önskade till talman antingen, som nämndt är, Jan Persson från Tuna eller en

') Fersen« historiska skrifter 2. 65.

J) Prent«, min. br. d. 26 Sept. 1755.

*) Danska min. br. d. 24 Okt. 1755.

Pryxellt Ber. XXXIX. 8

Cj OOQ LC

Källa: Project Runeberg ·