Sida 172
blifvande riks-kansleren, vardt 1756 af ständerna utnämnd tili en bland de uppvaktande kavaljererna hos prins Gustaf. Också han har i sin vidlyftiga dagbok infört många iakttagelser rörande bemälde furste. Hvad man af denna skrift eger i behåll, går blott från d. 23 Dec. 17571); men säger, att prinsen var ännu vid den tiden ungefär densamme, som Sparre funnit honom förut. Vi anföra några bland de omdömen, denne fällt. D. 17 Febr. 1758 heter det: jag följde med nogaste uppmärksamhet prinsens uppförande och iöjelser och fann honom ännu, likasom förr, obenägen mot studier, men benägen för egensinne, för högmod, för hårdhet mot betjeningen, för lekar, för läckerhet och för konstiga iUgrepp att få sin vilja fram. Angående den bristande andakten höll på vår (kavaljerernas?) uppmaning doktor Schröder ett bevekligt tal till prinsen, hvilket tycktes göra god verkan. Jag hoppas ock, att de barnsliga felen skola genom våra föreställningar och eget mognande förnuft öfvervinnas; men detta bör ske snart, och innan de allt för djupt rotfästat sig. — — — Ytterligare skref Sparre: prinsen är en mästare i att intaga hjertan, och när han vill behaga, är honom ingenting svårt. Men af stor betänklighet äro å andra sidan hans högfärd, hans befallande lynne2), hans hårdhet mot betjeningen, hans ilska 3) och hans förställning 4).
— — Högfärden, egensinnet och hårdheten mot betjeningen visa sig många gånger om dagen och äfven i de minsta saker. Den 1 April 1758 skref Sparre: prinsén har många ståndigt vexlande nycker. Ifrån ett ögonblick till ett annat ändrar han sina
’) Deu finnes i friherre Bondes arkiv pä Eriksberg. Hvad vi här nedan nr densamma anföra, är af Fredrik Sparre sjelf öfversedt och rättadt, och bör således vara af mycken pålitlighet.
*) Imprieusa caractère.
3) Malice.
4) Dissimulation.
Källa: Project Runeberg ·