Sida 175
nen ocb sjelf dit uppstiga. Vid Gustaf Adolfs döpelse voro rådsherrarna bjudna och Karl undfägnade dem med ovanlig hjertlighet. Erik Sparre var till och med bjuden som dopvittne. Någon tid derefter fick Sparre sjelf en son. Den kallades Karl efter hertigen, hvilken också i egen person stod fadder. Det gamla agget mellan honom och rådet tycktes alldeles försvunnet. På samma satt uppförde han sig mot andra samhällsklasser, och man såg honom ofta deltaga uti borgrarnas husliga högtider. Olof Sverkersson hade följt Sigismund till Polen och bad der att för sina trogna tjenster blifva benådad med adelig sköld. Sigismund frågade: om ej Olof Sverkersson under-skri/vit både liturgien och det motsatta Uppsala beslut. Denne kunde icke neka, att så var; hvarpå konungen förklarade, att den, som visat sig s& dubbel, vore ingen hederlig man, aldraminst [örljent af adelig sköld och hjelm. Olof Sverkersson reste hem och i fvergick till hertigen. Denne nedlat sig att bevista hans bröllopp, som då firades i Stockholm.
Det berattas, att Karl vid denna tid baft följande markvardiga dröm. Han tyckte sig sitta vid ett dukadt bord, på hvilket stodo tvenne betackta fat. Då man lyfte locket af dem, låg på det ena Svea rikes vapen och sköldemärke, på det andra en dödskalle, omgifven af men-niskoben. Hertigen vaknade med förskräckelse, tillkallade sin kammarherre ocb omtalade den obyggeliga synen. Den uttyddes då straxt och an mera framdeles som ett förebud till Karls konungsliga värdighet, och det blodiga sätt, bvarpå han skulle vinna deD.
NIONDE KAPITLET.
FREDEN MED RYSSLAND.
I många år hade bela Sverge langtat och ropat efter slut på det långvariga rysska kriget. Fienden sjelf var benagen till förlikning, och långa stillestånd hade tid
Källa: Project Runeberg ·