Sida 75
alldeles krossa edra svenskar. Barek högst uppbragt, sade sig skola omtala detta för prinsens guvernör, Karl Scheffer. Gustaf bief då orolig, och lyckades slutligen afböja anklagelsen 1). Från ord öfvergick hofpartiet ofta nog iill handling. Tillförene är också berättadt, huru det hemligen uppeggade och understödde Landberg och de rörelser, denne 1757 och 1758 sökte i Wermland och Dalarne anstifta2); och inan trodde, att Lovisa llrika och upprorsledarne härvid fingo råd och penningar genom engelsmännen Campbell i Stockholm och Gooderick i Köpenhamn; ty regeringen i London ville på detta sätt hindra eller försvaga Sverges anfall mot Ensiands bundsforvandt, Preussen. Man påstod ytterligare, att före krigets början hade preussiska missjonen i Stockholm hemligen och nattetid mottagit ombud at svenska gardes-regementet och sökt med mutor locka dess soldater till uppror mot utskeppningen till Pommern, nämligen genom att inbilla dem, det de blifvit af rådet och mot Adol! Fredriks vilja sålda åt de katolska magterna lör att användas till de tyska protestanternas förtryckande 3). Också inom hären underhöll Lovisa Llrika hemliga förbindelser medelst brefvexling mellan hennes f. d. hofmarskalk >i 1 s Adam Bjelke och en öfverste-löjtnant Sinclair, hvilken på detta sätt först beredde sin framtida stora lycka. Serdeles betydelsefullt var ock, att Adolf Fredrik tog i försvar de otficerare, som hösten 1760 mer eller mindre oloiligt öfvergåfvo hären och derigenom försvagade dess sjelfförtroende och handlingskraft, och detta blott för att sjeifva få komma från fält- och till riksdagslifvet. J)en 28 Juni 1757 beslöt regeringen börja krig mot Preussen, men saken
*) Sax. min. bref d. 11 Okt. 1757.
2) Troligtvis auställdes nämnde rörelser mindre i hopp att derigenom åstadkomma en statsnvälfning, än i afsigt att hos folket motarbeta och förlama rådets krigsrustningar.
3) Sax. min. br. d. 2 Aug. 1757. Riksark. Lantingshausens saml. A. Fersen till Lantingshausen Juli 1757.
På sidan nämns Karl Scheffer
Källa: Project Runeberg · ·
