Sida 108
nedsattes en kommissjon under ordförandeskap af grefve B. G. Frölich, hvilken för sitt biträde härutinnan belönades ined den indrägtiga landshöfdinge-sysslan i Malmö. Till följe af angifvelser, komna från Nordencrantz, ville Mössorna anställa rättegångar mot ett par grosshandlare i Stockholm, Finlay och Jennings, hvilka skulle hafva på ungefär samma sätt som vexel-kontors-herrarna plundrat kronan. Båda partiernas mer sansade medlemmar, Hattarna Leijonmarck, Schönberg och Wadenstierna. samt Mössorna Essen, Frietzcky och Rudbeck ansågo beskyllningarna föga grundade och ville ej öfver desamma nedsätta någon deputation, hvilken dessutom skulle förlänga riksdagen och reta sinnena. Men Per Lilliehorn försvarade Nordencrantz och påstod, att en sträng räfst borde med nämnde herrar anställas och härmed instämde massorna af Mösspartiet och i synnerhet af bondeståndet, hvilket inbillade sig kunna genom denna åtgerd återförskafla stora summor åt staten. Sistnämnde stånd mer än de andra utmärkte sig för högstärndt språk och högt drifna anspråk och säges hafva till sådant uppförande blifvit gång på gång uppeggad! af sin sekreterare Ode-lius. Det fordrade att få deltaga i Hemliga Utskottets öfverläggningar, emedan det måste deltaga i de skatter och gerder, samma utskott föreslog. Det fordrade att få deltaga i utväljandet af riksråd, emedan det måste deltaga i sådana herrars allöning och pensjonerande. Det fordrade, att några 1769 af-skedade riksråd skulle förlora sina pensjoner, såframt de nu icke på anmodan derom ville återinträda i tjenstgörning. Det ville anklaga en probssor Chri-stiernin derlöre, att han i en jemnförelse mellan jordbruk och manufakturer hade, tyckte man, med grofva ocli ohyggliga färger skildrat landtbruket och dess idkare, och man ville anställa räfst med ledarna af 1769 års riksdag för att få utredt, hvart alla då beviljade summor tagit vägen.
Källa: Project Runeberg ·