Sida 118
men några svenska landskap deremot en svår missväxt. Detta oaktadt hade köpmännen införskrifvit mindre utländsk säd än vanligt. Följden blef, att spannemålsprisen stegrades, och att högljudda nödrop läto mångenstädes höra sig. Redan hösten samma år höllo också rådet och Hemliga Utskottet ganska många öfverläggningar1) om sättet att afhjelpa den hotande bristen. Kommittéer nedsattes, tullfri spannemåls-införsel beviljades och förbud mot brännvinsbränning kom i fråga; men prester och bönder ville ej dertill samtycka. I stället utfärdade regeringen varningar mot ölverllödig brännvins-tillverk-ning, och Hemliga Utskottet beviljade medel till införande afbehölliga spannemåls-förråder. Till hjelp åt hufvudstaden och nödlidande landskap, mest Vermland och Dalarna, anskaffade regeringen och lät dels som gåfva dels mot nedsatta priser utdela öfver 83,000 T:r säd och 6,000 T:r mjöl. Enligt å ämbetets vägnar afgifven redovisning hade från d. 25 Jan. till d. 31 Juli 1772 staten låtit åt behöf-vande städer och landsorter utdela 3,360u 16 tunnor hvete, 49,418 råg, 19,039Y4 korn, 11,254% malt och 213 hafre, summa 83,2883/16 tunnor säd,
— och 2,900 hvete-mjöl, 3,124 rågmjöl, summa 6,024 tunnor mjöl2). Största delen af denna säd var inköpt från utrikes orter, i synnerhet från Riga. En del af den, som ämnades till Vermland, skulle från Liflland gå sjövägen öfver Göteborg, Götaelf, Veners-borg och Venern till Karlstad. Men skutskepparne i först nämnde två städer tvistade om förtjensten af dessa frakter så, att undsättningen framkom sednare, än ämnadt var, och regeringen måste befalla landshöfdingarna genast taga alla tillgängliga fartyg
’) Se deras protokoller.
s) Kommerskollegii protok. d. 4 Aug. 1772. Enligt Statskontorets uppgift 83,000 tunnor säd. Se Rådsprotok. d. 27 Juli 1772.
Källa: Project Runeberg ·