Sida 269
såtare. Känslan af sitt ovanliga mästerskap i ett dylikt dubbel-spel ökade lockelsen dertill. Mot denna genom medfödda anlag starka oclrgenom tillkomna omständigheter förstärkta frestelse hade han icke erhållit några pålitliga stöd, hvarken i en fast religiös tro eller i en fast moralisk rättskänsla. De stämplingar och bedrägerier, han såg både konungahus och riksdags-partier ömsesidigt och gång på gång tillåta sig, det exempel af opålitlig statskonst, som hans beprisade morbroder konungen i Preussen gaf, och slutligen inflytandet af älsklings-författaren De Retz’ åsigter, m. m., allt detta måste i hans unga sinne icke blott försvaga känslan för sanning och upprigtighet utan ock alstra den då för tiden ej sällsynta öfvertygelsen, att inom politikens område voro svek och våld oundvikliga, t. o. m. berättigade. Så föddes, utbildades och stad-fästades den vana vid förställning och oärlighet, som beröfvade honom så många redliga undersåtares förtroende och kärlek, skaffade honom så många bittra fiender, och sedermera öfver hans minne kastat så många och mörka skuggor.
Liksom öfver revolutionens verkställare, så voro ock öfver revolutionen sjelf omdömena mycket olika. Alla, som trodde en stark konungamagt vara mer både förnufts-enlig och välgörande än någon hel-eller half-republikansk sjelfstyrelse; — alla, som med aristokratiska åsigter, vare sig bördens eller ämbetsmannens, fruktade demokratiens öfver-välde och efterräkningar; — alla, som voro utledsna vid den oro, de tvister och brytningar, som fria statsskick vanligen medföra; — alla, som ansågo
Källa: Project Runeberg ·