Sida 35
Berlin. Sinclair rådde honom fördenskull att bebesöka och i detta fall lugna konungen i Preussen Så skedde ock. Denne sednare å sin sida afrådde Gustaf från hvarje försök att öfverända-kasta Sverges fria statsförfattning. Följden af de båda konungarnas samvistelse blef, och det ömsesidigt, icke vänskap, utan köld och misstroende.
Från Berlin reste konungen öfver Stralsund till Karlskrona, hvarest han möttes af prins Karl och af några bland rådsherrarmi, och dröjde någon kortare tid. En dag derunder gick han in i matrosernas kasern, just när de vid middagsbordet åto sin ärtsoppa. De ville vördnadsfullt stiga upp ; men han bad dem sitta stilla och sade: barn! jag har hom-mit hit just nu för att blifva eder gäst och smalta på eder anrättning. Sedan lät han en matros gifva sig en sked af soppan, smakade derpå och återlem-nade så tillbaka skeden, åtföljd af en liten gåfva. En bland amiralerna böd sedermera mycket penningar för skeden ; men matrosen vägrade och inskar i densamma konungens namn, hvarefter den blef som ett kärt minne länge förvarad i hans slägt. Från Karlskrona skref konungen till Stockholm och afsade sig allt kostsammare mottagande; icke ens gardet utan endast borgerskapet skulle dervid paradera. För uppresan från Karlskrona hade han ock nedkallat blott ett mindre antal hofvagnar och betjening. Under färden sysselsatte han sig föga med äreportarna, illuminationerna och helsningstalen, utan besökte i stället ämbetsverk och allmänna större anläggningar samt underrättade sig om folkets belägenhet, o. s. v. Han bar ock en enkel drägt och kastade vanligtvis öfver densamma en blå kappa, som erinrade om Karl den tolfte. Om morgonen hvarje resdag, och när allt var i ordning, sade han till sitt sällskap: låtom oss först göra bön till himmelens honung och tacka honom för åtnjutet beshydd och bedja honom om ytterligare nåd ochhjelp! Efter bö-
Källa: Project Runeberg ·