Sida 150
håll; sånger, diktade för eller vid glaset eller åt vänner och bekanta till firande af deras personer och högtider. Att dock på närgången begäran af hvem som häldst uppträda som beställd vers- och lustighets-makare, dertill ville han ej beqväma sig. Åt dem, som försökte något sådant, gaf han till svar stundom ganska bitande minnesrim, t. ex. åt en prest1):
En visa vill jag sjunga,
När vinet smakar bäst.
Ein håle i en gunga Man satt’ en gång en prest;
Han gunga honom af och an Och fast han var en riksdagsman,
Så tog han. honom ...
Bli inte rädd och slagen,
Men drick ditt glas i ro!
Hin lemna likväl kragen Och satt'en på en so.
En annan gång så hände,
Han den för presten kände,
Och så tog han den med;
åt en polis-gevaldiger :
En far hade tre barn,
Alla voro de kanaljer.
Två blef hängda med segelgarn,
Den tredje blef en gevaldiger;
åt en herr Griis:
Af drufvor pressas vin;
Af grisar blifva svin 2).
Fy! nej! sade mannen; jag vill hafva något ståtligt, något kungligt. — Gerna, svarade Bellman och framsade genast följande vers:
*) Man eäger biskop Filenius.
°) Infallet förekommer redan fornt hos andra.
Källa: Project Runeberg ·