Sida 154
uppsatser talade han gång på gång om den fagrft Vilhelmina och om hennes för hyssar gåldbundna bo; och huru i St. Vilhelminas domkyrka skulle pastor Bellmannus predika både ottesång, högmessa och aftonsång m. m.1). Det gick slutligen så långt, att han i all sin fattigdom verkligen filade, och föremålet för hans kärlek tycktes i början icke alldeles obenäget. Men icke ens i denna vigtiga sak kunde han afhålla sig från skämt och gyckel. Både till mor och dotter skickade han bref af egendomlig art. Den förra, madam Norman, kallade han redan i förväg sin svärmor. I brefvet till henne införde han bland andra lustigheter också följande merit-lista.
1740 är jag till verlden född Och af mina föräldrar gödd.
Sjuttonhundra fyratioett Fick jag två års vett.
Sjuttonhundra fyratiotre Gick jag i kolt och amman bre've. Sjuttonhundra fyratiofyra Kröp jag som en myra.
Sjuttonhundra fyratiosex Blef jag Versifex 2). Sjuttonhundra fyratiosju Var jag så tokig som nu. Sjuttonhundra fyratioåtta Lärde jag röka och spotta,
Sjuttonhundra sjuttiotvå Visste mitt hjerta inte då,
Att jag i Augusti sjuttonhundra sjuttiotre Skulle min älskvärda Vilhelmina få se. Kära svärmor mig nåd bete!
1) Kgl. Bibliotheket. Bellmaniana.
2) Rimsmed.
Källa: Project Runeberg ·