Sida 161
dens revolutionära sånger. Orden voro, att om hertigen beviljade Bellmans bön, då skulle från dennes
---Krönta lyra
Ejélten öfver böljorna *)
Aldrig höra »pa ira»;2)
Nej hans dygd skall jag bedyra.
Får jag dit3) mitt hushåll styra?
Eders Höghet, svara ja!
Hertigen gaf det begärda löftet. Också åt Gustaf Adolf egnade Bellman sin lyra och skref bland annat för dennes sjuttonde födelsedag ett tämligen långt lustspel, som slutade med mångfaldigt upprepade uttryck af beröm öfver den blifvande konungen.
Bellman hoppades att i den erhållna bostaden vrd Drottningholm återvinna sina krafter. Men helsotillståndet var numera mycket försvagadt, till följe af det myckna sjungandet, sade några; drickandet, sade andra4). Hvilken än orsaken må hafva varit, helsan var för alltid borta. När vännerna löste honom från bysättningshäktet, begärde de i ett då tillställdt samqväm få höra någon bland hans roliga visor. Han efterkom deras önskan, dock med motvilja. Blicken var matt och rösten bruten, och den roliga visa, han uppstämde, var den kända episteln Drick ur ditt glas! Se döden på dig väntar! De flesta berättelserna och .en mängd hans egna dikter visa dock, att han äfven under sista åren vidhöll samma tänke- och lefnadssätt, som förut. Hans ord och sånger blefvo t. o. m. än mer råa och stötande.
!) Hertig Karl.
2) En d& för tiden ryktbar republikansk revolutionär s&ng i Frankrike. Man visste, att hertig Karl hyste mycken fruktan för de fr&n detta land inträngande ideerna.
3) Till stugan vid Drottningholm.
4) Gjörwells ord voro: utaf den snart dagliga tjenstgö-ringen i Bacchi tempel, af en dyrkan utan grans blef hans kropp i fortid utnött, sinnet förslappades, helsan förlorades och lungsot tillkom.
Källa: Project Runeberg ·