Sida 173
andra folkklasser. Exemplet från tronen, alltid verksamt, blef det. än mer, när det gafs af en snillrik och i mycket älskvärd konung. Och denne sågs nu på ett i ögonen fallande sätt hylla Bellman. Skalden hade väl blifvit på ett föga hedrande sätt skild från den första, kanske ock från den tredje bland sina förut innehafda sysslor och hade i öfrigt som person ett tämligen tvetydigt rykte. Sådant allt oaktadt gaf honom konungen, som berättad t är, inom få år, en fördelaktig syssla samt en hoftittel; och ehuru dåtidens anseddare skalder icke ville kalla honom till medlem af deras sällskaper, lät dock konungen stundom kalla honom till deltagande i sina enskilda förlustelser, och sig sjelf kallas till fadder vid hans sons dop. Härigenom hade han tagit i försvar. och på sätt och vis adlat Bellmans vitterhet. Följderna uteblefvo ej. De, som ogillade åtskilligt i dennes dikter, vågade ej öppet uttala tänkesätt, så uppenbart stridande mot dem, konungen, den mägtige, snillrike, litterärt bildade konungen åda-galaggt. De, som till följe af eget tänke- och lef-nadssätt ursäktade, kanske älskade bellmanismens sjelfsvåldighet, blygdes ej längre att öppet uttala sina tänkesätt, sedan konungen med sådant exempel föregått. De, som hittills icke tagit kännedom om den af många klandrade sångaren, ansågo sig numera dertill förpligtade, sedan denne blifvit af konungen så uppenbart hyllad. Det blef alltså snart en modesak att läsa och prisa en af den utmärkte fursten så firad skald. Beprisandet blef dock snart icke blott en modesak, utan ock en följd af den beundran, som bekantskapen med haus stora snille väckte; och dessutom af den nya anda, det fransyska lättsinne, som begynte göra sig gällande. Till följe af denna tidsrigtning började nämligen några skriftställare att stundom egna sina snillen och pennor åt föremål af mindre sedlig art; och detta blef händelsen också med Kellgren. Denne, hvars ungdoms-känsla häftigt upprest sig mot en
Källa: Project Runeberg ·