Sida 177
tänkesätt gjorde sig ock snart gällande, äfven inom litteraturen. Kellgren sjelf började under sina sista år att till ämne för sin sång välja ej mer de sjudande lidelserna eller den blinda kärlek, som rasar, njuter, ångrar sig och flyktar, utan de stilla dygderna, tro, sämja, redlighet och oskuld. I dessa renare och ädlare toner instämde det yngre skal-deslägtet, och i synnerhet Franzén. Förändringen var visserligen i sin helhet en följd af verldshisto-riska tilldragelser. Inom svenska vitterheten var dock sist nämnde skald det främsta och förnämsta uttrycket för den anda af renhet och allvar som gjorde sig gällande i motsats till den nästföregående tidens såväl erotiska som bacchanaliska poesi.
Med hänsyn till den förra, minnas vi, huru den med allt sitt snille, dock hade sitt lif och sin lust i den smittsamma atmosferen af yppighetens bou-doirer eller krogarnas s. k. kärlekstempel, och bland sådana skönheter som Rosalie och Zulma i den förra och Ulla Vinblad i den andra kretsen, samt i den dyrkan, som åt sådana huldgudinnor egnades. Hvad hade för svenska folket följden blif-vit, om en sådan erotisk vitterhet, åtföljd af en motsvarande bacchanalisk, fått en längre tid inverka på allmänna tänkesättet? Det var Franzén, som från en sådan fortsättning frälsade oss. Det var han, som genom sina sköna sånger om Selma återförde svenska erotiken till oskuldens och naturens paradis.
Lika kraftigt och välgörande inverkade han ock på den bacchanaliska litteraturen; eller rättare sagdt på de glada sällskaps-sångerna. Sådana uppstämdes också af honom, men icke sjelfsvåldiga och vilda, såsom Bellmans, utan lugna och smakfulla, mer verkligt anakreontiska. De voro tillika i hög grad både snillrika och formfulländade, t. ex. Sörj ej den gryende Dagen förut 1 eller Goda gosse, glaset töm! m. fl. Vi minnas verserna
Källa: Project Runeberg ·