Sida 178
Drick ur den sparade
Unck ur den sp\ Ungdomens bål!
Drick den bevarade Oskuldens skål!
Glädje och dygd Elda hvarannan;
Kransad om pannan,
Visheten skämtar i vinrankans skygd.
eller
Drick men sällan och med mått! Minns, hvad Syrach skrifvit!
Tr* 7 ’* 7 ka godt,
Tänk hvad fröjd på gamla dcCr Gubbens hjerta känner!
Gammalt vin har gubben qvar Än åt gamla vänner.
Hvilken himmelsvid skilnad i anda och ton mellan en dylik sång och Bellmans! Att i synnerhet under den allvarligare tid, som efter 1792 inträdde, dessa så sköna och tillika så rena sånger skulle i hvarje ädlare sinne, hvarje ädlare sällskap undantränga bellmanismen, var naturligt. Så skedde ock. Uppburna af vackra åhlströmska melodier och tillika af ett innehåll, som kunde sjungas och måste älskas i hvad sällskap som liäldst, blefvo de ock under nu inträdande tidskifte med förtjusning sjungna långt mer än med Bellmans varit händelsen både förut och efteråt.
Ofvannämnde omskapning genomförde Franzén utan någon polemik mot den förra tidens författare. Han uppstämde blott sina egna snillrika och rena sånger. Det behöfdes ej mer. Vid dessa ljud vände sig svenskarne genast från den förra tidens både erotiska och bacchanaliska sånger, och helsade med jubel uppenbarelserna af en högre och renare vitterhet.
Till denna förändring bidrogo ock flere den nya tidens skalder, A. G. Silfverstolpe, Ä. C. Kull-
Källa: Project Runeberg ·