Sida 110
nu med tillkännagifvande, att kongl. maj:t beslutit öfvertaga bränningen för kronans räkning. De blif-vande kronobrännerierna och deras verksamhet sattes under öfverinseende af en kongl. bränneridirektion. Införsel af utländskt bränvin förbjöds från och med år 1776; böterna för oloflig tillverkning och försäljning höjdes till 200 daler smt; enskildes bränvinsredskap skulle öfverlemnas i myndigheternas förvar eller afyttras till kronan. Redan på hösten 1775 började anläggningen af kungliga brännerier i hufvud-staden och förbereddes i landsorterna.
Den 10 okt. stadfästes bränneridirektionens första förslag till ordnande af den regala bränningen. Det gick ut på att anlägga i Inlfvudstaden 2, i det öfriga landet
26 brännerier, afsedda för sädesbränning, samt 6 för bränning af andra ämnen; de skulle i början skötas genom aflönade brännerimästare, längre fram lem-nas åt entreprenörer. Landshöfdingarne bemyndigades att vid byggnadsarbetena använda indelta arméens soldater. Till ytterligare besparing fick direktionen till brännerier inreda en del af kronans äldre byggnader, såsom Vadstena och Kalmar slott, senare äfven slottet i Åbo; Linköpings, Örebro och Vesterås slott inrymdes till spanmålsmagasin. I början af år 1776 öppnade de första brännerierna i hufvudstaden sin verksamhet, och den 2 maj utskänktes »den första kronosupen»; utminuteringen fortgick på privilegierade krogar och näringsställen, som åtagit sig den. Verkan däraf visade sig snart i mängden af berusade personer på gatorna. Länens kronobrännerier stäldes af direktionen under landshöfdingarnes tillsyn och vård; sålunda utbredde sig äfven här bränvinsfloden med samma förödande verkningar. Allmogen, som ogerna afstod sin vana att sjelf till husbehof bränna samt ansåg den lika rättsenlig som naturlig, uppretades af den tilltagande stränghet, hvarmed smygbränning efterspanades och straffades. Man sökte nedtysta klandret
Källa: Project Runeberg ·
