Sida 109
tids vistande i Tyskland återvändt till Sverige för att under den nya styrelsen göra lycka. Han blef som kännare af den tyska bränvinslagstiftningen insatt i kommissionen och gaf där ett nytt uppslag, hvartill icke blott de utländska föredömena, utan äfven landähöf-dingarnes uttalanden lemnade honom stöd. I stället för de många små sockenbrännerierna skulle, yrkade han, inrättas några stora sådana med minst 1,000 tunnors årlig förbrukning och brän ningsrätten vid dem öfverlåtas under skatteköp; genom stränga kontroller och straff skulle man hindra underslef, men för öfrigt lemna näringen all önskad frihet. I öfverensstämmelsé med dessa åsigter afgaf nu kommissionen ett nytt utlåtande (15 maj), som innehöll betydliga ändringar i det ursprungliga förslaget. Detta utlåtande föredrogs sedan i konseljen (17 maj), där det med åtskilliga förändringar antogs. Tillverkningsminimum bestämdes till minst 100 tunnor säd, arrendetiden., faststäldes till 15 år, och åtgärder till sträng skärpning af kontrollen stadgades. Wrangel upphöjdes till generallöjtnant samt blef landsböfding i Vesterbottens län, dock utan att där residera.
Hela planen förolyckades emellertid genom omöjligheten att erhålla ett tillräckligt antal förpaktare. I Stockholm åtog sig väl bryggareämbetet det fordrade beloppet af 20,000 tunnor, men i det öfriga landet fick man ej entreprenörer för mer än 15,000 tunnor; i sex län anmälde sig ingen enda förpaktare. An-mälningstiden utsträcktes, men äfven det hjelpte ej. Då framkom Wrangel med det förslag, att kronan skulle sjelf anlägga och för egen räkning drifva brän-nerierna. Konungen bestämde sig raskt för detsamma. Den 11 juli höll han i lägret å Ladugårdsgärdet en hemlig konselj, i hvi]ken tre riksråd deltogo jämte Liljencrants och Wrangel. Här antogs den sistnämndes plan i sina grunddrag, och åt kommissionen uppdrogs att utarbeta den i detalj. Kungörelse utfärdades
Källa: Project Runeberg ·