Sida 108
jämkningar i Liljencrants’ plaii föreslogos och antogos. Varnande ord uttalades redan nu af riksrådet Hermansson. Han framhöll, att kronans påräknade vinst komme att tagas på bekostnad af allmogen, som skulle demoraliseras och ytterligare utarmas, samt att kontrollen mot underslef blefve högst vansklig. »När jag betänker», yttrade han, »mängden af förpäktare och krogar, som erfordras, om eljest inrättningen skall komma i gång, att de blifva äfven så många verktyg att för-derfva nationen och göra hennes fattigdom ännu större, så tilltror jag inig icke kunna uppgifva en tillräcklig kontroll.»
I jan. 1775 föredrogs kommissionens utlåtande inför 8 riksråd. Förslaget i sin något modifierade form antogs, och det beslöts aflåta cirkulärbref till lands-höfdingarne, hvilka ålades inom tre månader inkomma med uppgift om antalet erforderliga brännerier, om sättet att åstadkomma nödig kontroll samt om ut-sigten att erhålla vederhäftiga förpaktare. Dessa utlåtanden gingo väl i önskad riktning, men framhöllo äfven de svårigheter, på hvilka man hade att bereda sig. Förpaktare i tillräckligt antal skulle ej komma att erbjuda sig på de stadgade vilkoren, helst som kontrollen blefve hardt när omöjlig att upprätthålla, Landshöfding Karl Rappe i Kalmar förutsade rent ut, att lönbränningen komme att ökas i stället för minskas, att kronobetjeningen skulle af fruktan eller egennytta se genom fingrarne med den, att förpaktarne skulle därigenom bli ur stånd att uppfylla sina förbindelser och kronan gå miste om sina påräknade inkomster.
I bränvinskommissionen, till hvilken landshöfdin-games skrifvelser nu hänskötos, hade emellertid frih.
G. G. Wrangel kallad »bränvins-Wrangel» ingått i stället för grefve Hermansson, som ur densamma utträdt. Wrangel, som framlefvat en äfventyrlig ungdom, under Pommerska kriget tjent sig upp till öfverste och 1769 fått generalmajors afsked, hade efter en längre
Källa: Project Runeberg ·