Sida 79
i medeltal utgjort 1 på 36, utgjorde den för år 1773 1 på 19. Folkmängden hade också i följd däraf ansenligt förminskats. Man fick nu kännbart erfara, att helsovården var på ett allt annat än tillfredsställande sätt ordnad och att vigtiga reformer härut-innan tarfvades.
Under frihetstidens tre sista riksdagar- hade ständerna anslagit medel till en särskild »medicinalfond»; om sättet för dennas användning voro en mängd olika förslag afgifna, utan att man ännu bestämt sig för något. Regeringen inskränkte sig i början att följa ständernas anvisning till afhjelpande af ögonblickets oafvisliga behof. Sålunda ökades (juli 1773) pro vin-cialläkarnes antal till 40, åt hvilka äfven gåfvos förhöjda löner; därjämte tillsattes 3 fattigläkare i Stockholm, och nödiga summor anvisades till läkemedel åt de fattige samt till öfriga helsovårdsbehof. Från 1774 trädde denna utvidgade läkarevård i full verksamhet, och en instruktion för provincialläkarne utfärdades. Samtidigt fick sundhetskollegium, under hvars tillsyn hela sjukvården stod, ny instruktion.
Åt de förutbefintliga lasarettens upphjelpande eg-nades nödig omsorg, och flere nya anlades. Det kungliga lasarettet i Stockholm, hvilket från början stått under tillsyn af två serafimerriddare och sedan med anledning däraf benämndes »serafimerlasarettet», erhöll betydelse som ett slags centralanstalt för dylika sjukvårdsinrättningar. Konungen förklarade nämligen (1773), att han som serafimerordens stormästare ville sjelf i ordens kapitel taga högsta vården 0111 hospital och barnhus; den särskilda tillsynen öfverläts åt två serafimerriddare, hvilka fingo en utförlig instruktion. Från 1776 fingo de äfven åt sig öfverlåtet att i samråd med landshöfdingarne föra öfverstyrelsen för länslasaretten samt erhöllo en lika nitisk som sakkunnig medhjelpare i den nye generaldirektören för sjukskötseln vid lasaretten Olof Acrel. I Stockholm upp-
Källa: Project Runeberg ·