Sida 78
ingripande i lagskipningen. Kommissionens förslag till polisinrättning stadfästes af kongl. maj:t 1776, dock med det vigtiga tillägg, att polisen närmast skulle stå under befäl af en utaf konungen utnämnd polismästare. Afsigten att hålla öfverstäthållaren på afstånd och lägga detta vigtiga maktmedel omedelbart i konungens hand var därvid fullt genomskinlig.
Kort därpå faststäldes polisens stat och utvidgade organisation. I hvart och ett af hufvudstadens 33 distrikt skulle finnas en polisuppsyningsman och en qvarterskommissarie, hvilken sistnämnde skulle hafva under sig husqvartermästare, valda af husegarne sjelfva. I april 1776 trädde denna polisinrättning i verksamhet. Till polismästare utnämndes slottskansliSekre-téraren Henrik v. Siwers, sedermera adlad och mest känd under namnet Liljensparre, — en skicklig, men brutal man och benägen att gå maktens alla ärenden. Ehuru närmast lydande under öfverstäthållaren, stälde han sig dock först och främst till konungens förfogande och blef för dennes hemliga syften mycket anlitad. Huru mycket man än erkände polisinrättningens gagn för ordning och allmän säkerhet, beklagade man dock, att den lät sig af högsta vederbörande bruka som ett redskap för spioneri och allehanda politiska tillställningar.
Till någon del efter Stockholms mönster bildade sig efter händ polisinrättningarne äfven i de större landsortsstäderna. I de mindre nöjde man sig med den gamla ordningen, hvilken ännu visade sig i det hela betryggande.
HELSOVÅRDENS ORDNANDE.
I spåren af den stora hungersnöden vid tide-hvarfvets början gingo härjande farsoter, isynnerhet rödsot, hungertyfus och åtskilliga febersjukdomar. Dödligheten var under dessa år den största, som egt rum alltsedan tabellverkets upprättande;, medan den annars
Källa: Project Runeberg ·