Sida 77
i målet hos sig och sålunda förhindrade domens verkställande. På samma gång han genom detta ingripande i rättskipningen skyddade den domfälde, fick han äfven på honom en stark hållhake; Höppener fann sig därför äfven af konungen på kränkande sätt behandlad. Afsigten att genom de hårda straffbestämmelserna skrämma de politiske författarne till tystnad, utan att genom verkställandet göra dem till martyrer, trädde sedermera tydligare i dagen.
Konungen hade i tryckfrihetsfrågan på förhand fattat sitt beslut, men hemlighöll det, tills rådsherrarne afgifvit sina utlåtanden, hvilka snart blefvo kända och utspridda. Därigenom fick han ett tillfälle, att såsom Fersen uttryckte sig, »göra allmänheten sin cour på rådets bekostnad» och för tillfället återlifva sin redan sjunkande folkgunst. Riksrådet kände sig förödmju-kadt och röjde för framtiden en försigtig undfallenhet i sina uttalanden.
POLISINEÄTTNINGEN I STOCKHOLM.
Redan i november 1772 tillsattes en »politikom-mission», som under ledning af riksrådet Stockenström skulle föreslå åtgärder för ett bättre främjande af den allmänna ordningen i hufvudstaden. Själen i denna kommission blef Stockholms nye öfverståthållare Karl Sparre, hvilken hos borgerskapet gjort sig ganska populär, om han än ibland visade en väl stor egenmäktighet.
Till en början blef renhållningen i den inre staden öfverlåten åt, entreprenörer, och samtidigt fick man färdigt ett förslag till polisinrättning, hvilket under-stäldes rådets pröfning. Polisens högste förman skulle blifva öfverståthållaren, hvilken skulle ega att genom en särskildt inrättad poliskammare låta af döma de smärre ordningsmålen, då däremot de större borde hänvisas till vederbörlig domstol; därigenom togs ett första, ehuru ännu ett oskyldigft steg till administrationens
Källa: Project Runeberg ·