Sida 82
Tavastehus hölls rådplägning med direktören för finska landtmäteriet Erik af Wetterstedt, hvilken fick i uppdrag att planlägga nya vattenvägar i det inre landet samt reglera gränserna mellan de nya länen. Efter återkomsten till Åbo utfärdade konungen (27 och 28 juni) storskiftesstadgan för Finland samt förordningen om skattläggning af Savolaks och Karelen. I sammanhang med den vid storskiftet sedvanliga utskiftningen af gemensamt brukade marker föreskrefs här en åtgärd, som onekligen ingrep i egorätten, men tvifvelsutan var både välment och gagnelig. I de vida ödenejderna af Österbotten, Savolaks och Karelen hade nämligen byar och socknar ofantligt stora utmarker, dem de ej kunde uppbruka eller på annat sätt använda. Nu föreskrefs, att i dessa trakter hvart hemman skulle nöja sig med 600 till 1200 tunnland jord (berg och mossar oberäknade); hvad som blef öfver, skulle af skilj as och hembjudas åt nybyggare, dock med rättighet för åbon att mot ny skatts erläggande öfvertaga och bruka det. Denna åtgärd framkallade mycket missnöje hos dem, som blefvo eller förmenade sig blifva genom densamma lidande, men efterföljande slägtled dömde därom försonligare.
Ej utan skäl skref efter sin återkomst konungen till Creutz: »Jag tror, att Finland ej så snart skall glömma min resa, och att den skall göra epok i dess historia; det är ett land, hvaraf mycket kunde göras.» Göran Sprengtporten tillskref Ulrik Scheffer största förtjensten af hvad som uträttades och utlät sig bland annat därom: »Man har på någon tid ej varit van att se så betydande förändringar, och de smakade nationen så mycket mera, som de synas vara oss en borgen till säkerhet och lugn och till en bättre tanke om folkets esprit, än man hitintills tyckts hysa.»
Under loppet af de följande åren utfördes efterhand det reformprogram, som för Finland uppstälts. År 1776 faststäldes enligt Wetterstedts förslag den
Källa: Project Runeberg ·