Sida 85
fordringsväsendet inom officerskåren, militärbildningens höjände, krigstuktens upphjelpande och manskapets ändamålsen 1 igare utrustning. Af sin morbror Fredrik II, hvilken vid denna tid följdriktigt genomförde liknande reformer i sitt rike, synes Gustaf i mycket velat hem ta föredöme, men det stannade oftast vid uppsåtet och ansatsen.
Krigs förvaltning en. De två kollegiala ämbetsverk, nämligen krigskollegium i Stockholm och amira-litetskollegium i Karlskrona, hvilka skulle handhafva arméens och flottans förvaltning, befunno sig båda i ett efterblifvet och otidsenligt skick. Krigskollegium undergick en sträng granskning af tre komit-erade råds-herrar, hvilka därom utläto sig, att under dess styrelse »missvårdas försvarsverket, vanskötes hushållningen, förvaltningen saknar fullständig kraft, och redogörelsen varder försummad». Amiralitetskollegium stod sig föga bättre; det fick af konungen under hans besök i Karlskrona 1776 en högst onådig skrapa, och två af dess ledamöter måste begära af sked. Nu verkstäldes äfven dess länge påtänkta flyttning från Karlskrona till Stockholm.
Det i sjelfva regeringssättet inneburna sträfvandet att ersätta den kollegiala förvaltningsformen med den centrala trädde nu äfven på detta område fram och var tvifvelsutan här bäst på sin plats. Till en början undanträngdes krigskollegium af den 1774 tillsatta försvarskommissionen eller »beredningen af anstalter till försvarsverkets ordnande», sedermera vanligen kallad »krigsberedningen». Den bestod ursprungligen af riksråden Hjärne och Falkengreen, presidenten Boije och grefve Fredrik Posse. Till sin närmaste uppgift fick den att afgifva förslag rörande arméens utrustning, artilleriets styrka och fördelning samt fästningarnes bestyckning. Inom kort insattes öfverståthållaren Karl Sparre i denna kommission och blef snart den ledande själen däri, isynnerhet sedan han (1775) utnämnts till
Källa: Project Runeberg ·