Sida 84
Bönderna,, många till antalet (i Joelds 132), förmenade SI1»a hemman vara af kronoskattenatur och gäfvo skäl därför, under det godsherrarne betraktade dem som underlydande frälsehemman. I rättegången mot Reuter-holni vunno bönderna i underrätten, men förlorade i öfverrätterna, där adelsmän voro domare. Wredeska familjens: anspråk lcunde icke ens i öfverrätterna godkännas; de ogillades både af kammarkollegium och af iadsdivisionens flertal, men konungen gaf ändå Wredeska familjen rätt under åberopande af stamfaderns förtjeuster. Han sade sig vara förvissad, att äfven efterföljande konungar ej måtte någonsin upptaga dylika frågor rörande naturen af en kunglig donation, »som varit ämnad till välförtjent hägnad åt efterkommande en man, hvilken med lif och blod beseglat sin trohet mot sin konung vid en för dess person eljest oundviklig fara».
Om upphjelpandet af Finlands försvarsanstalter skall i det följande och i annat sammanhang berättas.
MILITÄRA RT3FORMFÖRSÖK.
Krigsväsendets och militärandans utveckling hörde e] till frihetstidens uppgifter; därför hade på detta område åtskilliga missbruk inrotat sig, och mycket var 1 Vanhäfd. I sammanhang med det af den osäkra ställningen till grannstaterna framtvungna sträfvandet att öka rikets försyarskrafter konimo därför äfven wlitära reformer på dagordningen. Gustaf III:s själs-riktning låg emellertid icke heller åt detta håll och var sålunda föga egnad för dessa reformers genomförande. Med sin naturliga skarpsynthet fann han väl, hvari felet bestod; men då det gälde åtgärder för dess afhjelpande, saknades uthållighet, och andra mtressen trädde hindrande i vägen. Också voro de reformuppgifter, som här förelågo, ingalunda lätthand-terligaj c|e rörde krigsförvaltningens ombildning, be-
Källa: Project Runeberg ·