Sida 87
sin död (1776) hade Sinclair öfvermseendet öfver flottan, därvid biträdd af Falkengreen.
Beforclringsväsendet och ackordsystemet. Sedan längre tid tillbaka ha.de den grundsatsen lagfästs, hvar-igenom tjensteåldern eller den s. k. ancienneteten förnämligast togs i betraktande vid tjenstetillsättnmgar. Tillämpningen af denna grundsats hade isynnerhet medfört missförhållanden vid officersposternas besättande. Den stängde ofta vägen för raskt uppåtsträfvande duglighet och gjorde, att de högre befälsposterna för det mesta upptogos af gamla, uttjenta innehafvare, hvilka fördröjde befordran för de yngre .och kraftigare. Man hade sökt afhjelpa bristen genom att åt de afskeds-tagande bereda så stora förmåner som möjligt, och för detta ändamål hade 1756 inrättats arméens pensionskassa. Men då de pensioner,, som af denna kunde utdelas, befunnos otillräckliga, blef det medgifvet, att officeren i ersättning för påskyndadt afskedstagande uppbar af sin blifvande efterträdare en genom öfverens-kommelse eller ackord bestämd afträdessumma och sålunda för denne möjliggjorde tjenstens snara tillträdande. Ämbetet kom sålunda att betraktas som en egendom, för hvars afträdande ersättning kunde betingas af den, som bäst förmådde betala. Däraf blef följden, dels att förmögenhet ofta vann befordran på skicklighetens bekostnad, dels att arméen fick en mängd skuldsatta officerare, hvilka genom drygt ackord kommit, på obestånd. Från att liafva varit beroende af vexlande enskildt af t al blef vo ackorden från 1769 lagbestämda.
Olägenheterna af detta system lågo i öppen dag, helst som äfven konungen däraf kände sin maktfullkomlighet bunden vid förefallande utnämningar. Först aflystes. därför ackorden vicl förtroendetjensterna inom arméen. I okt. 1773 uppdrogs åt direktionen för arméens pensionskassa att afgifva förslag till ackordens allmänna afskaffande eller åtminstone inskränkning.
Källa: Project Runeberg ·