Sida 88
Den 8 nov. stadfästes det förslag till nytt pensions-reglemente, som af krigsbefälet blifvit vid den senaste riksdagen uppgjordt. Sedan anbefaldes samtliga militärkårer att yttra sig, huruvida de ville för framtiden blifva af med ackorden mot vilkor, ätt de, som redan erlagt, ackordsumman, skulle vid afskedstagan-det efter 25 års tjenstgöring återfå, hvad de lagligen utlagt, dock med 10 procents af drag till pensionskassan. De flesta kårerna förklarade sig fullt nöjda med förslaget; några gåfvo sitt bifall med vissa förbehåll, till hvilka togs all möjlig hänsyn. Detta skedde med af seende på regeringsformen § 56, som föreskref, att konungen ej utan krigsbefälets hörande fick göra någon ändring med arméens pensionskassa. Dennas direktion föreslog nu reformens genomförande på det sätt, att lönebesparingar och de till pensionskassan inflytande krigsmanshusmedlen skulle, så länge behöfligt var, användas till ackordsummornas ersättande. Sedan konungen stadfäst detta förslag, utfärdade han den 21 mars 1774 förordningen om ackordens afskaffande inom arméen.
Denna förordning var dock lättare att uppställa än att verkställa. För att bringa den till efterlefnad hade erfordrats, att de afskedades pensioner blifvit i antal och belopp tillräckliga; men kassans ställning medgaf ej' sådant. Ackord i kraft af enskild Öfverens-kommelse fortsattes sålunda i hemlighet, och regementscheferna läto det ega rum med hänsyn till ömmande omständigheter, såsom då ackordsumman kunde vara en afskedad militärs enda tillgång. Konungen öfver-hopades med ansökningar om undantag, dem han också i åtskilliga fall medgaf. Äfven anordnades med hans öppna eller tysta medgifvande dylika undantag, då det gälde att framdraga skyddslirigar eller aflägsna dem, som på ett eller annat sätt stodo i vägen. I febr. 1777 beslöt konungen att noga tillämpa stadgan, men äfven nu blef det med den saken föga allvar.
Källa: Project Runeberg ·