Sida 102
oaktakt den lidna förolämpningen, tiga, tåla och hålla sig till Frankrike.
De kejserligas framsteg efter slaget vid Nördlin-gen voro snabba. Redan i September var hela Schwa-ben öfversväinmadt; i Oktober Franken, der Wurtz-burg, Scbweinfurt och Königshofen föllo. I November hunno de kejserliga till Rhen, slogo Hessarna och intogo Spejer i början af följande året. Efter en läng belägring och svår hungersnöd uppgafs också d. 3 Mars 1635 Augsburg, protestanternas förnämsta vapenplats uti sydliga Tyskland, och d. 17 Jan. Nurnberg, Gustaf Adolfs ögonsten.
Men mera olycksbringande än alla dessa förluster var freden i Prag. Den allmänna förvirringen efter slaget vid Nördlingen var för kurfursten af Saxen ett godt tillfälle att ställa i verket den plan, han länge hyst, att nemligen sluta fred med kejsaren, ailägsna Svenskarna, och upphöja sig till hufvudman för alla Tysklands protestanter. Stolthet, beqvämlighet, ärelystnad, kärlek till friden, afund mot Sverge; sådana voro de bevekelsegrunder, hvilka vid detta tillfälle ömsevis drefvo kurfursten. Redan förut voro underhandlingar emellan honom och kejsaren öppnade i Leutma-ritz; efter Nördlinger-slaget flyttades de till Pirna. Kurfursten af Saxen hade alltid lofvat Sverge att icke göra enskild frid ; men nu kunde han ej motstå begäret att p| engång erhålla betydlig landvinning och visa sig som enväldig sakförare för hela protestantiska partiet. Derföre utan att rådfråga sig med Sverge eller med en enda af protestanterna, afslöt han d. 23 Nov. beredelsefriden på följande villkor: »allmän frid och «försoning för alla Tyska stater och furstar, med un-»dantag af "Wurtemberg oeh Pfalz, och dem, som ej om*» ¿fattade denna frid: alla främlingar skulle fördrifvas ur »»riket: för detta ändamål borde upprättas en gemen* »sam här under anförande af kejsaren och Kur-Saxen; »ville Svenskarna innan d. 25 Febr. antaga denna frid »och draga sig tillbaka, skulle de i krigskostnad er-
Källa: Project Runeberg ·