Sida 101
antingen mottogo honom ovilligt, eller stängde sina portar. Soldaterna, drifna af nöd, urartade till plundring och vildhet; och hertigen, i allmänhet öfverseende med detta fel, blef det än mera genom nödvändighe* ten. Så tillbragte han följande vintern i trakten kring Frankfurt. Uti Mars 1635 blef han utnämnd till Evangeliska förbundets fältherre; men fick hvarken soldater, mynt eller förråder; hvarföre också Gallas och Picco-lomini i Juni samma år lätt kastade honom tillbaka öf* ver Rhen. Nu sökte kejsaren vinna honom genom anbud af Franken , men hertigen vägrade. I stället hade han redan i April öppnat underhandlingar med Frankrike, samt fått löfte om Elsas. Uti Juli förenade han sina troppar med de Fransyska. Ännu ville han dock icke heit och hållet skilja sig från Sverge. Men när detta land råkade i krig med Kur-Saxen, och med de flesta Tyska protestanterna, ansäg han det alldeles förloradt; och undertecknade d. 26 Okt. förbundet med Frankrike. Han skulle med titel af landtgrefve få Elsas under Fransysk höghet, samt under kriget 4,000,000, efter friden 150,000 livres årligen; hvar-emot han borde hålla i fält 12,000 man till fot och €000 till häst. På dessa villkor öfverlemnade sig hertig Bernhard med den här, han anförde. Detta var egentligen ett förräderi; ty hären Lade blifvit värfvad i Sverges namn och för Sverges räkning. Några af befälet gjorde också invändningar; men hertigen lät fängsla en af de motsägande, och sköt en pistol! ula efier en annan; hvarpå motståndet upphörde. Så förlorade Sverge på en gång betydliga troppar, och många skickliga officerare, såsom hertigen sjelf, Taupadel, Erlacb, och den utmärkte partigängaren Reinhold von Rosen, hvilken började fördunkla sjelfva Taupadels rykte. Detta Bernhards företog var mycket iörolämpande för Sverge. Richelieu fruklade, att Oxenstierna skulle i harmen sluta enskild fred. Denne hade så ejort, om kejsaren erbjudit drägliga villkor. Nu måste Sverge^
Källa: Project Runeberg ·