Sida 100
TOLFTE KAPITLET.
SLAGETS FÖLJDER.
Uti slaget vid Nördlingen förlorade Sverge 12,000 man; men vida vigiigare var förlusten af dess krigare-ara, och af det anseende, hvarmed det hittills hade åtminstone till en del lyckats att hålla protestanterna tillsammans. Underrättelsen om nederlaget kom som ett åskslag öfver det ännu i Frankfurt am Mayn trätande Evangeliska förbundet. I största hast och, såsom några berätta, på en enda natt fattades det förut så länge omtvistade beslutet. Man beviljade nu både mynt och folk, så att, om ett dylikt beslut förut blifvit taget, skulle olyckan vid Nördlingen svårligen kunnat inträffa. Nu var det för sent. Också stod hjelpen endast på papperet; många kunde icke, andra ville icke underskrifva. De flesta skyndade hem, enhvar att bevaka sitt eget bästa. Uti November sammankallades de åter till Worms; få kommo; inga vigtiga beslut blefvo tagna; och när fienden nalkades, skingrade sig alla ledamöterna. I början af följande året samlades de ånyo, men för sista gången. Efter några obetydliga öfverläggningar skiljdes de åt. En del sökte skydd hos Frankrike; de andra cch flesta hos kejsaren.
Efter slaget delade sig Svenska hären åt två sidor. Rhengrefven Otto Ludvig gick åt Elsas, och rar Österrikarne trängde efter, och han förtviflade om att kunna försvara sig, började han underhandla om förbund med Frankrike, men dog d. 6 Oktober till stor saknad för protestantiska partiet.
Hertig Bernhard blef genast efter nederlaget ut-drifven ur Schwaben och gick med lemningarna af sin och Horns kiigshär nedåt Mainz. Oordning och elände föregingo och följde. Sverge mäglade ej understödja honom. Frankrike, Kur-Saxen, Luneburg, Branden-burg och Hessen ville ej. De protestantiska städerna
Källa: Project Runeberg ·