Sida 208
son frainlemnade. Denne tillsatte genast en krigsratt, bestående af blott Tyskar. Bevisen voro klara. Seckendorf dömdes till döden och afrättades. Torstens-son förböd alla vidare efterspaningar; han ville ej känna de andra medbrottsliga.
Med anledning af Svenskarnas orörlighet, eller kanske af Seckendorfs sammansvärjning, utbredde sig hland de kfjserliga ett rykte, att Torstensson var död. Piccolomini tågade fram för alt angripa den hufvud-lösa hären; men hufvudet lefde och hade åt hären valt en så god plats, att Piccolomini icke vågade angripa. Denne vände sig sedermera mot Meklenburg, mot Mittel-Mark, men mötte öfverallt hunger och ödemarker, så att han mrste draga sig tillbaka till Meissen och Thüringen. Bäjrarne, som förut följt honom, tågade nu bort för att undsätta sin landsherres broder, kurfursten af Köln.
Detta sednare hade Torstensson förutsett och väntat. Nu var han jemnslark med tienden och fram i Mars begynte giktplågorna minskas. Han beslöt der-före sätta hären i verksamhet. Tre \ägar stodo öppna. Först åt vester; men der skulle snart Bäjrarna åter förenas med Piccolomini, och om Weimarianerna också förentes med Svenskarna, skulle dock sjelfsvåldet och den högre solden hos de förra, inverka ofördelaktigt på de sednare. Dessutom lemnades då Pommern öppet för hertig Frans Albert, som redan jagat Stålhandske ur Schlesien. Andra vägen var rakt fram mot fienden, men ledde genom de öde Ilalberstadtska och Magdeburgska landen, samt mot Piccolomini, som med bättre förråder innehade en förträfflig ställning bakom Saale och Unstrutb. Tredje vägen gick åt Schlesien, visserligen också genom öde länder, men den skyddade Pommern, räddade Stålhandske och förde kriget in i kejsartns egna länder, hvilket var så väl Svenska regeringens som i synnerhet Torstenssons önskan. Denna väg valdes. Ät Westfalen till upprättades magasi-
Källa: Project Runeberg ·