Sida 69
slutade Brömsebrofreden ökade Sverges mod och anspråk. Den 28 Dec. 1645 framställdes dessa sednare för första gången formeligen. De voro Schlesien, hela Pommern, Wismar, Warnemünde, Bremen och Verden samt 20 millioner riksdaler. »Hvad tänken i på?» utropade Trautmansdorff. »Sådana fordringar passade, j)om kejsaren sutte fången i Stockholm!» Den mindre lyckliga början af fälttåget 1G46, Brandenburgs envishet mot Pommerns afstående, Tyskarnas allmänna ovilja, Hollands benägenhet för enskild fred, m. m., allt af Salvius lifligt framställdt, bevekte Kristina att nedsätta Sverges anspråk. Den 19 September fattade hon sista beslutet. Hon begärde hela Pommern, Wismar, Bremen och Verden samt 14,000,000 riksdaler åt hären och Osnabrück åt unga Wasaborg. I nödfall skulle Hinter-Pommern afstås, och i yttersta nödfall Stettin, Cammin och Gartz samt någon del af penningsumman T). Sådana voro villkoren i det hemliga förhåll-ningsbref, som Kristina till sina ombud aflardade. Beslutet derom var faltadt i strid mot Axel Oxenstjerna och flere af rådet, hvilka yrkade, att man häldre borde tvinga sig till hela Pommern, än nöjas med de föreslagna styckade besittningarna.
För redighetens skull vilje vi serskildt berätta underhandlingarna om hvarje punkt.
POMMERN
var förnämsta tvisteämnet. Sedan tvåhundrade år tillbaka hade Brandenburgska huset till nämnde land arfsrätt efter den der regerande hertigliga slägtens utgång. Detta förhållande hade af alla kejsare blifvit stadfästadt och hvarje gång Pommerska ständerna hyllat en ny hertig, hade de äfven hyllat Kur-Branden-burgska lineen såsom framtida arftagare. Landet var dessutom för nämnde slägt af den mest gynnande belä-
i) Riksark. RJdsprot. d. 17 Sept. 1646.
Källa: Project Runeberg ·