Sida 130
I I o
TALLOM. Interiör från löftet med bokhyllan vid trappuppgången. Visar till vänster en infälld gåt och en kinningsskulptur samt öfver fönstren en antydan till skulptur på oppslagarn.
hafva den annars genomgående tjockleken i banko. En half syll i denna led har nog ofta användts, men kallas »rötsyll» af allmogen och är väl närmast att betrakta som en endast tätande, ej sammanhållande del (Björkviks fatbur ger visst exempel på ännu ett sätt att uppnå skiftningen genom sockelns öfverskjutande på två, motsatta, sidor). För att ernå täthet mot en rätt ojämn jordstensgrund utlades på Tallom under de tillpassade och hophuggna bottensyllarna ett lag grof tjärpapp. Detta och syllarna lyftes så upp på kilar och ett lag styft kalkcementbruk utbreddes raskt af timmermännen på grunden; härpå utslogos kilarna och syllbandet nedsjönk, undanpressande bruket.
Knutarna på Tallom voro delvis en »nyhet» för dessa vana timmermän, efter mycket mätande och funderande utlistad ur Skansens gistna dalastugor. Det är Orsaknuten , som man ännu har i minne där i öfre Dalarna. (Fig. 3).
1
( o t * J
limmiil 1 1 ' 1 ^
NORHAGA. Skärnii g genom den s. k. barfreden.
»Bettan» kände de till, men ej sneddningarna, således kände de en form, som ännu kan spåras på mycket gamla stugor i södra Dalarne, och som jag sist sag vid »Petissans» rifning. (Fig. 4).
Mossdraget eller moss-såten ha vi urskålat något mer än understockens rundning, dock ej för mycket, då s. k. »hängdrag» lär uppkomma. Kanterna sluta tätt mot understocken och skålningen uppfylles af icke tjäradt dref . . . Efterdiktning har ej förekommit eller behöfts, då byggnaden är så tät att den kan eldas med öppna spisar, trots att ingen beklädnad fins. (Fig. 5).
Mossdragens bredd varierar mellan 10 och 12 cm., inre bilningens yta ligger 9 cm. från stockens midt.
Vid kragning af stockarna bör iakttagas, att den »konsol» som bildas får tillräcklig motvikt, t. ex. invid dörrar och fönster genom oppslagarhvarfven. Det blir dock icke alltid nog. Vid Tallom måste jag för trappans kragning i tid tillgripa en förankring uppåt med skruf och mutter undertill, då en dörr här ligger nära intill. Denna mutter har tilldragits ett par tum.
Starka utkragningar kunna äfven trots motvikt sammanpressas så hårdt, att en nedböjning kan ses. (Ex. Norhaga svale.)
Om gaflar eller »rösten» timras, bör taket kunna följa vid dessas sjunkning. Åskonstruktion blir då vid högre gaflar absolut nödvändig. Härvid iakttages att takpanelen är rörlig, fäst i »kroppåsen» och å spikreglar, men glidande på öfriga åsar och långväggens öfversyll
NORHAGA. Skärning genom bergmanshallen, visar kinningsledare samt kinnings- och oppslagar-karfning.
Källa: Internet Archive ·