Sida 200
34
7 Mars 190
TEKNISK
5) » att priset för kraften skall officiellt fastställas efter vissa grunder.
Lämpligheten af en sådan bestämmelse, äfven om den endast skulle afse att bestämma maximipriser, kan med skäl dragas i tvifvelsmål.
Hvad särskildt våra hydroelektriska kraftverk beträffar, så variera ju ej endast själf kostnaderna för kraftproduktionen högst väsentligt (i allmänhet mellan 25 och 50 kr. pr. eft. hkr.) utan äfven öfverföringskostnaderna i olika fall, och erfarenheten visar, att det i allmänhet icke är sa lätt tör kraftproducenten att nedbringa försäljningspriset töi kraften till ett sadant värde, att det lönar sig för abbonnenter att öfverga fran ett redan installeradt kraftsystem till användning af elektrisk dritkraft.
Den bästa regleringssporre som finns, nämligen konkurrensen mellan olika kraftproduktionsmedel, existerar alltså redan, och da sa är fallet, torde ett officellt ingripande för reglering af kraftpriset knappast vara af behofvet påkalladt.
6) » att anläggning inom viss angifven tid skall vara utfoid och sedei mei a 1 ständig drift hallas till den omfattning, afsättningsförhållandena kräfva.
Denna bestämmelse kan anses äga ett visst sammanhang med punkt 1, sa att om punkt 1 skulle anses icke böia uppställas, synes mig äfven denna bestämmelse såsom öfverflödig kunna utgå ur konsessionsvillkoren.
7) » att konsessionsinneliafvaren skall hos Kung/. Befhde t vederbörande län deponera en säkerhetsfond i räntebärande papper exempelvis 60 ä 100 kr. per kontraherad hästkraft, hvilken Jond af konsessionsinneliafvaren alltid skall hållas fylld, och ur hvilken konsumenterna tillkommande skadeersättningar utlagas.»
En dylik bestämmelse skulle enligt mitt förmenande blifva ganska betungande för vår elektrieitetsverksindustri och äfven verka hämmande på dess utveckling.
Med det i punkt 4 omnämnda förhållandet mellan den största förekommande belastningen och det kontraheiade eftektbeloppet, kunde en sådan bestämmelse bet\da, att ett företag skulle behöfva ett dubbelt så stort aktiekapital som eljest vore nödvändigt för att starta sin verksamhet. Då de ekonomiska resultat, som hittills i allmänhet vunnits med dylika företag, ej varit alltför lysande, kan en dylik bestämmelse lätt verka skadligt på utvecklingen af denna industrigren, och saken bör nog kunna oidnas på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt, utan att man behöfver tillgripa en dylik för verken betungande bestämmelse.
M »a/l skadeersättning och böter skola lämnas efter vissa angifna generella grunder.
Då de >. generella grunder» enligt hvilka dylik skadeersättning och böter skola utgå, ej finnas angifna i förslaget öfvergår jag till nästa punkt som lyder:
9) »a/t konsession oeh därtill hörande kraftverk må kunna aj stat, kommun eller ock enskilda konsumenter samfälld t på bestämda villkor inlösas.»
Huruvida en sa pass vidsträckt inlösningsrätt kan vara befogad och lämplig för alla slag af dylika anläggningar torde starkt kunna sättas i fråga. I afseende å särskildt hydroelektriska kraftverk ma i detta sammanhang framhallas, att sadana verk i många fall själfva drifva eller äro djupt intresserade i industriella företag, hvilka på deras initiativ kommit till stand hufvudsakligen för att bereda lämplig afsättning för deras kraftillgång. Det är gifvet, att om i sadant fall inlösning skulle ifrågasättas, det vore
TIDSKRIFT
nödvändigt att taga hänsyn till sådant industriellt företai som kan vara af viss betydelse, ty eljest skulle lätt kunn inträffa att en dylik inlösningsrätt blefve missbrukad ti men för sådan industri. Det synes mig därför i dett afseende böra skiljas mellan hydroelektriska kraftverk oc lokala elektricitetsverk för ett samhälle, då samma regle knappast torde passa för dessa båda slag af anläggniga 1 o) >; att anläggningen skall s/å under ständig offieie kontroll. »
Detta är en själfklar sak och tillämpas ju redan stor utsträckning genom statens inspektion.
Hvad den tilltänkta lagstiftningen i sin helhet be träffar, så tror jag att det vore önskvärdt och nyttigt at mindre tänka på denna frågas nuvarande läge och andr länders lagstifningar än att söka göra klart för sig, huri förhållandena komma att gestalta sig här i Sverige inon en snar framtid.
Gör man det, ligger den reflektionen ej alltför fjär ran, att i den mån Staten hunnit utbygga sina väldig; kraftkällor, Staten äfven för afsättning af denna kraft kommer att bygga vidsträckta fördelningsnät.
Dessa nät komma möjligen i stor utsträckning att fram dragas längs järnvägarna, dels för afgifvande af energ till deras drifvande och dels därför att de energiförbru kande industrierna och samhällena just äro belägna läng: järnvägslinierna.
Kommuner, som ej själfva äga hydroelektriska kraft verk, komma då i tillfälle att erhålla sin kraft från desst fördelningsnät, och skola nog så småningom själfva, utar mellanhand fördela denna kraft mellan sina inbyggare.
De enskilda kraftfördelningsnät, som då finnas, skok möjligen i den mån deras krafttillgång blir otillräcklig uppgå i Statens fördelningsnät på samma sätt som de en skilda telefonnäten på sin tid uppgingo i rikstelefonnätet
En dylik Statens kraftdistribution borde _ ur många synpunkter vara synnerlig lämplig, i synnerhet om Staten, såsom borde blifva fallet, på vissa villkor medgåfvo enskilda hydroelektriska kraftverk att till nätet i fråga afleverera den energitillgång, de kunna undvara.
De enskilda kraftverken skulle då slippa de betungande och svårskötta fördelningsnäten, kommuner och enskilda skulle ej behöfva befara att kraftillgången så snart skulle taga slut, öfverföringskostnaderna per energienhet skulle kunna nedbringas till ett minimum och därmed kraftpriset, och stabilitet skulle vinnas ur såväl ekonomisk som säkerhetssynpunkt.
Genom en sådan sakernas ordning komrne då en stor del af de farhågor, som nu hysas för framtiden i detta hänseende, och för hvilkas förebyggände nu yrkas på stränga lagstiftningsåtgärder, att försvinna.
Af hvad ofvan anförts har jag velat som min åsikt framhålla, det en lagstiftning å området i fråga dels bör ske med största försiktighet för att ej verka hämmande på utvecklingen och dels bör anläggas med en vidare syn på tingen än den, som kommit till uttryck i den nämnda föreningens utlåtande.
Afvenledes framgår däraf att den uppdelning af hithörande anläggningar, som föreningen i fråga gjort, kanske i vissa afseenden borde ändras.
Hvad en lagstiftning, afsedd att under nuvarande förhållanden trygga konsumenternas rätt, i synnerhet borde
Källa: Internet Archive ·