Sida 199
Mars iqo8
ELEK TRO TEKNIK
.33
nläggningar tillhörande klass I, d. v. s. allmänna kraftördelningsanläggningar.
Den första af dessa punkter lyder:
1) »att anläggningen skall a/se att betjäna visst tydligt I ngifvet område , inom hvilket en hvar äger rätt att få köpa
raft från densamma .»
Denna bestämmelse, som torde vara hämtad från den ngelska lagstiftningen af år 1882, synes mig mycket olämpig och för svenska förhållanden rent af skadlig.
Grundtanken däri är tydligen den, att söka binda en iss kraftkälla vid ett visst afsättningsområde, så att kraft- >roducenten ej skall frestas att med sin krafttillgång söka .nnan marknad än den, som en gång blifvit honom öppnad.
Denna tanke må i och för sig vara berättigad, men ;estämmelsens tillämpning synes mig leda till resultat, som ir många synpunkter skulle vara mycket att beklaga.
Ett samarbete mellan olika kraftkällor t. ex. är väl lågot, som i synnerhet i vårt land med dess hydroelekriska kraftverk vore synnerligen eftersträfvansvärdt, ej enlast ur synpunkten af en större trygghet för konsumenten denna synpunkt synes föreningen beaktat), utan äfven därgenom att ett sådant samarbete skulle möjliggöra ett fulltändigare utnyttjande af krafttillgången i våra vattenfall, ivilket eljest på grund af bristande möjligheter för afrinungens reglering ofta kan vara förenadt med svårigheter. Dels af sistnämnda orsak, och ej minst därigenom, att <.ostnaderna för kraftfördelningsnäten genom ett dylikt samirbete sannolikt afsevärdt skulle kunna nedbringas, blefve let kraftproducenterna möjligt att beräkna de billigast möjiga priser för den öfverförda effekten.
Men ett sådant intimare samarbete synes mig knap- >ast förenligt med den föreslagna bestämmelsen, ty därgenom skulle ju den af föreningen åsyftade stabiliteten i Örhållandet mellan en viss kraftkälla och ett visst af- 'ättningsområde kunna komma att influeras af andra medverkande faktorer, så att t. ex. ett samhälle med större ndustriell lifaktighet kan draga till sig hufvudparten af len krafttillgång, som det andra samhället tänkt sig kunna ägga beslag på; något som jag däremot anser rätt och oilligt.
Bestämmelsen skulle vidare, om jag uppfattat saken ätt, innebära, att kraftproducenten skulle vara skyldig,
; itt inom det koncessionerade området tillfredsställa hvarje oehof af elektrisk energi och på enhetliga villkor (se häfte a:o 2 sid. 17, näst sista stycket).
Men detta skulle i själfva verket betyda, att den koncessionerade anläggningen ej såsom nu är fallet, i af- -eende å sin utveckling skulle äga frihet följa vanliga eko- Oomiska lagar, utan den skulle vara skyldig att mången i ^ång nedlägga betydande kapital utan utsikt till förräntning.
Följden af en sådan bestämmelse skulle säkert blifva len, att kapitalet skulle hålla sig fjärran från sådana föreag, eller att koncessionsområdet på kraftproducentens anhållan skulle i onödan behöfva inskränkas till sådana trakter, inom hvilka en viss på förhand beräkningsbar minimiafsättning kunde erhållas. Att ett sådant förhållande skulle vara mindre tjänligt än det som nu i allmänhet tillämpas ligger i öppen dag, ty såsom nu är fallet kunna abonnent och kraftproducent ofta genom ömsesidiga tillmötesgåenden komma i förbindelse med hvarandra och då på tullt frivillig grund.
2) -a att beträffande den levererade strömmens periodtal U°ch spänning , hänsyn bör tagas till samarbete med angrän¬
sande kraftledningar, där detta kan ske utan stör/e olägenheter för kraftproduecntcn 1 tekniskt hänseende. »
Denna bestämmelse är, såsom under punkt 1 nämnts, ej endast af betydelse ur den synpunkt föreningen berört, utan den måste anses vara af stor, både praktisk och ekonomisk betydelse, ej blott för konsumenten utan äfven för kraftproducenten, och skulle jag med hänsyn till en framtida fullständig utnyttning af landets vattenkraft t. o. m. vilja gå ett steg längre, än det uppställda förslaget afser, genom att framhålla önskvärdheten af att äfven enskilda hydroelektriska kraftfördelningsanläggningar skulle hafva att iakttaga denna bestämmelse. Den enskilde kraftproducenten skulle därigenom i en framtid blifva i stånd att till de stora sammanhängande kraftfördelningsnät, som då sannolikt finnas, afleverera den energi, som han för eget behof möjligen ej behöfver, och därigenom, på samma gång han bereder sig en extra inkomst, äfven blifva i stånd att fullständigare än eljest utnyttja vattenkraften, och ställa denna till kommunens och enskildas tjänst.
3) »<?// anläggningen skall i sin helhet utföras under officiell kontroll och med sådan utrustning all största säkerhet i driften nås.»
Denna bestämmelse är helt visst af stor betydelse ur synpunkten att trygga konsumenters ställning, och vill jag ej endast instämma däri, utan, med åberopande af hvad jag under punkt 2 anfört, äfven framhålla önskvärdheten af bestämmelsens utsträckning att gälla äfven enskilda hydroelektriska kraftanläggningar, detta så mycket mera, som de hydroelektriska anläggningarna i samma vattendrag alltid stå i ett visst beroende till hvarandra, exempelvis genom kraftbildning, som minskas ju fullständigare vattenkraften utbygges, för att ej nämna huru ett dammbrott vid en anläggning lätt kan medföra ödesdigra följder för en nedanför i samma vattendrag befintlig anläggning.
Den bestämmande myndigheten i afseende å såväl denna som näst föregående punkt synes mig förslagsvis kunna i afseende å den hydrauliska delen af anläggningen förläggas till den blifvande Centralstyrelsen för Sveriges Kanal- och Vattenverk och i afseende å den elektriska delen till en af nämnda Styrelse utsedd elektrisk kommission.
4) » att den ifrågavarande anläggningen ej må sälja mera kraft än att ständigt en viss angifven reserv i maskineri och ledningar finnas .»
En dylik bestämmelse kan vid första påseendet förefalla berättigad såsom varande ägnad att trygga konsumenternas rätt, men på grund af praktiska skäl är det svårt, att redan i koncessionsvillkoren få in en lämplig formulering af densamma.
Det af ett kraftverk maximum afgifna effektbeloppet står nämligen icke i något konstant törhållande till det försålda d. v. s. det kontrakterade effektbeloppet, utan varierar detta förhållande högst afsevärdt vid olika verk, beroende af belastningens olika natur.
Om max. belastningen i ett fall kan utgöra 80 % af anslutningsvärdet och i ett annat fall endast 20 % , så är det gifvet att det kan vara vanskligt att på förhand göra bestämmelser härutinnan. Vore därför säkert lämpligare, att denna bestämmelse utgår ur konsessionsvillkoren och i stället får höra till de förhållanden, hvilka böra regleras i samband med »att anläggningen skall stå under ständig, officiell kontroll» (se punkt 10) och då med stöd af med ifrågavarande anläggning vunna driftresultat.
2
I
I
Källa: Internet Archive ·