Sida 26
6
VY FRÅN DJURCiÅRDSBRON.
porna med granitobelisker. Träflaggstängerna äro inkilade^i en i betonggrund väl förankrad järnkonstruktion. De yttre mantlarna af brons å granitsockel äro dekorerade med landskapsvapnen. A obeliskerna har museets skapare låtit rista å den ena:
Från fäder är det kommet, till söner skall det gå,
Så långt som unga hjärtan ännu i Norden slå, och å den andra :
Den dag kan gry, då allt vårt guld ej räcker
Att forma bilden af den svunna tid.
Till fasadbeklädnad å museet har flere olika stensorter kommit till användning. Sockeln, jordvåningens beklädnad, balkongplattor, taklistens betäckning o. s. v. äro af grå granit från Hufvudsta. De stora fasadytorna äro i råkopp af mångskiftande sandsten från Roslagen, där den — tyvärr rätt sparsamt — förekommer som kullersten i jordytan och vid strandbrädden. Stenens hållfasthet är under tidernas lopp väl pröfvad. Band, lister, spröjsar och gafvelbetäckningar äro af Nerkes kalksten, hvilken här som på andra ställen visat sig mindre tillförlitlig, hvarför fall och dyl. delvis täckts med blyplåt. Större block — t. ex. sträfpelarnas med stiliserade djurhufvuden försedda taklistkonsoler — äro af den beständiga ehuru enformiga grå gottlandssandstenen.
Hufvudportalen är huggen i gäflesandsten af bröderna Gustafsson. De små detaljmåtten och den väl rika dekoreringen stå något främmande för den i öfrigt så fasta och flärdfria byggnaden. Ett välbehöfligt djup å portalen har på grund af vestibulens konstruktion tyvärr omöjliggjorts. A kolonnpostamenten ses reliefer (fig. 12) angifvande våra hufvudnäringar. I tympanonfältet har Carl Eldh på ett
FIG. 11 OCH 12.
Källa: Internet Archive ·