Teknisk tidskrift

ANSVARIG UTGIKVARE: A7/..V KJELLBERG

\rgang 38 M TEKNISK TIDSKRIFT

\ R K I T E K T U R t

och DEKOR A-

\ I\ IV 111^ 1\ JL U 1\ TIV KONST ©

‘ORGAN • KÖR • SVENSKA • TEKNOLOG FÖRENINGENS • AFDELNING • FÖR • HUSBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: IVAR TENGBOM REDAKTIONSMEDLEMMAR: I. G. CLASON OCH RAGNAR ÖS'/ HL. R G

Utkommer första lördagen 1 hvakjk manad

PrENUMERATIONSI-RIS 1NCLUSIVE PORTO KR. 8.00 FÖR ITRIKKS HO EN DE KR. 8.50

N:R 3 • 7 MARS • 1 908

Mf.ddelanden adresseras till Arkitekt IVAR TENGBOM, Östermalmsgatan 43 Riks 8281. Allm. 6858

BYGGNADSKONSTEN OCH SAMHÄLLETS KR AI

y-xet aktstycke, som här nedan finnes återgifvet, är en ^ / företeelse af synnerligen glädjande art för vår tid.

I detsamma dragés byggnadskonsten fram till en angelägenhet af allmän betydelse, hvilken, såsom en viktig del af ett lands kultur, bör göras till föremål för statsmakternas särskilda omsorger.

Det är en skrifvelse från vederbörande departement inom preussiska regeringen, hvars innehåll till alla \lelar tillämpligt äfven hos oss — är värdt att alldeles 'särskildt uppmärksammas och tillvaratagas. Dess framställning bäres af en sällsynt förståelse för byggnadskon-

! stens mål och medel och för nödvändigheten at samband hos densamma mellan förtid och framtid, pa samma gang Lom dess klara, rättframma form bör göra den lätt att förstås och upptagas af den stora allmänheten.

Behofvet af sådana påpekanden, som här göras, är så stort, att man skulle önska, att några särskilda åtgärder i kunde vidtagas för att få dem spridda och tillämpade : rundtorn i våra bygder.

Berörda skrifvelse återgifves härmed i sin helhet i I öfversättning.

PÅBUD ANGÅENDE ÅTGÄRDER MOT VAN- ' STÄLLANDE AF STAD ELLER LANDSBYGD GENOM i BYGGNADSFÖRETAG (utöfver lagen af den 15 juli 1907).

I lagen af den 15 juli 1907 mot vanprydande af bebodda , platser och natursköna trakter har förordnats om atgärdci ! för vårdandet af det inom olika landsdelar sedan alder i bestående byggnadssättet och om bibehållandet af egenarten hos en bebyggd plats eller gatubild.

Men till de tvångsåtgärder, för hvilka denna lag lämnar en utgångspunkt, anse vi det vara oundgängligen nödj vändigt att foga ett frivilligt medarbetareskap inom sa Gda 1 kretsar som möjligt, om man skall vinna ett godt resultat j i denna så viktiga kulturfråga.

Med hänsyn härtill anse vi lämpligt, att i det töljande påvisa de väsentligaste missförhållandena inom nu förekommande borgerligt och landtligt byggnadssätt och tillika angifva de medel och utvägar, genom hvilka bemödandena j att förekomma vanställande af städer, byar och landskap kunna väntas medföra resultat.

Betraktar man de under senaste årtiondena uppförda i nybyggnaderna i stad och å landsbygden, sa framgar tydligt, att med befolkningens tilltagande välstånd och med införandet af nya konstruktionssätt och nya byggnadsmaterialier, hvilka på grund af nutida kommunikationer hastigt i spridas öfver hela landet, har en böjelse mer och mer | blifvit förhärskande, nämligen att gifva boningshusen en i

ögonen fallande yttre prägel, ett efter allmänt gängse åsikt modernt utseende.

I dessa sträfvanden ligger ett ringaktande al den nedärfda traditionella formgifningen.

Förr i tiden byggde man i småstaden och på landsbyggden i enlighet med gammalt a hvarje trakt \ edertaget bruk, enkelt och handtverksmässigt, så som det blifvit utveckladt under skråtiden. På så sätt uppstodo typer, hvilka kunna anses karaktäristiska för en trakt, och som kunna gälla för att vara där hemmahörande.

Nu för tiden däremot söker den enskilde att för sina ändamål använda det nyaste, han har sett pa resor i storstäderna, eller som hans tekniska rådgifvare framlägger till utväljande bland förebilderna i senast utgifna arbeten.

Detta å sin sida har ledt därhän, att storstadshusets former med förkärlek öfverflyttats till borgarhuset i medelstora städer eller småstäder, ja rent af ut till landet. Atsikten att gifva byggnadsverket ett möjligast ståtligt utseende eller måhända att erna en målerisk verkan, framkallar alltför ofta för det bildade ögat ett stötande intryck genom hopandet af en massa motiv af olika slag och genom ett öfverflöd af arkitektoniska former och ornament.

Det betänkliga vid ett sådant, på yttre prål anlagdt, byggnadssätt gör sig särskildt märkbart, då detaljer at byggnaden, hvilka äro afsedda att utföras i naturlig sten, efterapas i gjuten cement eller i gips, och da orneringar med konstnärligt ursprung och utförande eftergöras fabriksmässigt i falska material.

Det gäller att skaffa ändring i dessa förhållanden och åter ansluta sig till det sunda, som lefvat kvar^ från en förgången tid. Härvid bör man ställa som mal att gifva byggnaderna i medelstora och sma städei en enkel borgerlig prägel och att i byarna bygga så som bondens själfmedvetenhet, förenad med förståndig sparsamhet, lordom förstod, då han utnyttjade traktens byggnadsmaterial och med anpassning efter det omgifvande landskapet gjorde byggnaden lika praktisk för sitt ändamal som egenaitad och tilltalande i så väl det yttre som det inre.

I de nuvarande törhållandena kan man emellertid ej förvänta en förbättring af det borgerliga och det landthga byggnadssättet, förrän sinnet för det naturliga, sakligt ändamålsenliga och enkelt sköna anyo väckes, och denna uppfattning kommer till synes genom att undvika allt oäkta och göra inskränkning i allt det öfverflödiga i form och utsmyckning, utöfver hvad som med hänsyn till art och ändamål bör komma hvarje enskild byggnad till del. Denna uppfattning skall ock föra till insikt om, att h\ai