Tillbaka Read Runeberg

Teknisk tidskrift

Originalsida 46
Originalsida 46
Originalsida 46
Originalsida 47
46–47

Sida 46

2 6

och en, som bygger ett hus, har icke allenast att, med tillgodoseende af berättigad önskan att efter egen smak skapa något nytt, tilltalande, fylla de allmänna skönhetskrafven, utan äfven att anpassa huset till omgifningen, om han med sitt hus vill bidraga till, att en hittills enhetlig och karakteristisk by eller gatubild icke blifver vanställd genom något för den främmande drag, eller att vid bebyggandet af en nyanlagd gata det enskilda huset harmoniskt infogar sig i hela stadsbilden.

Det är hvarken nödvändigt ej heller önskvärdt att därvid sträfvas efter enhetlighet i stilen. Bestämmande härvid är endast enhetlighet i så måtto, att samtliga husens byggnadsformer i fördelning och i ytterväggarnas ytbehandling, i yttertakens konturer och utsirande, i utsmyckande med ornament och färg erhålla den prägel, som under inflytande af förhållandena å platsen, klimatet och lefnadsvanorna har utbildat sig genom fackkunnigt användande af inhemska byggnadsmaterialier, bearbetade och behandlade på i orten gängse sätt.

Återupptagande af gamla stilformer skall därvid icke anknyta sig blott till ytterligheterna utan till andan och sinnet hos den tid,, som skapade dessa former, och samtidigt söka gifva dem ett motsvarande stilenligt uttryck för de under andra förutsättningar utbildade behofven hos vår tid.

Om man vill bygga i omedelbar anslutning till en utpräglad historisk stil, böra endast de bästa föremålen på själfva platsen eller i omgifningen användas som förebilder, men däremot böra icke sådana motiv och former, som äro egendomliga för andra trakter tillämpas blott på grund af deras arkitektoniska verkan.

Är det för lösandet af en uppgift af högre konstnärlig betydelse en alldeles oafvislig förutsättning att kunna behärska stilformerna, så är det lika säkert, oafsedt hvarje fråga om stil, alldeles nödvändigt att vid äfven den allra enklaste byggnad noga beakta de lagar, som måste äga allmän giltighet vid hvarje på saklighet och organisk utveckling inriktadt skapande af ett byggnadsverk.

Hit hörer särskildt ett klart, ur grundplanen uppväxande yttre, en fördelning at ytterväggarna med sorgfälligt afvägande af dörr- och fönsteröppningar i förhållande till de kompakta väggytorna, en enkel takform med goda lutningsförhållanden och vacker kontur och för det hela ett finkänsligt, måttfullt användande af ornamental utsmyckning liksom en väl öfvertänkt afstämning af färgerna, alltefter egenarten hos de använda materialerna.

Om dessa grundsatser anses böra gälla som rättesnöre vid byggandet af boningshus i städer, så böra de ock i det väsentligaste gälla för allt byggande å landsbygden, endast med förökad vikt lagd vid den största möjliga enkelhet i så väl plan som uppbyggnad likasom också största möjliga inskränkning beträffande yttre verkningsmedel.

I förstäder, hvilka bilda öfvergången till den fria naturen, vid gator i småstäder, där icke redan de sammanbyggda husen äro förhärskande, men i all synnerhet å själfva landsbygden, måste det anses såsom en gifven fördel att kunna förlägga ett hus fritt åt alla håll, och detta bör till fullo uppskattas. Framför allt annat skall dock tagas hänsyn till att erhålla samklang med den närmaste omgifningen.

Icke utan tvingande skäl böra byggnader ställas i tomtgränserna och här framvisa kala brandmurar; de böra

dess hellre, när så är möjligt, omgifvas med träd, blommor och gräsmattor och, om på grund af väderstrecksförhållandena det låter sig göra, förses med slingerväxter, en naturlig utsmyckning, som blifver af så mycket större verkan ju enklare och anspråkslösare byggnaden är i sig själf.

Det är i hög grad önskvärdt att hos den byggande allmänheten väcka och inpränta känslan af, att en gatueller stadsbild eller en landskapsbild, den må utgöras af de allra enklaste och skenbart allra anspråkslösaste delar, likväl utgör ett kulturhistoriskt arf, hvars värde måste erkännas och uppskattas, samt att den i konstnärligt hänseende bildar ett helt, som genom en påflugen, oskön och främmande byggnad kan lida skada lika väl som genom nedrifvande af en väsentlig del af det befintliga.

Först då insikten härom blifver förhärskande inom vida kretsar, kan man vänta sig, att efter lämplig upplysning och äggelse den enskilde skall bemöda sig om att bygga i enlighet med här utvecklade grundsatser i anpassning till, hvad som är naturenligt och fackmässigt.

För en resultatrik inverkan i detta hänseende anmodas stats- provins- och lokalmyndigheterna att med synnerlig uppmärksamhet följa utvecklingen af byggnadsväsendet livar och en inom det under hans förvaltning, uppsikt eller skydd stående område och jämte de uti lagen af den 1 5 juli förra året föreskrifna åtgärderna utveckla en lärande och väckande verksamhet.

Såsom lämpliga medel i detta hänseende beteckna vi;

1) Föranstaltande af offentliga, lättfattliga föredrag i stad och å landet, med användande af hithörande litteratur, bland hvilken vi exempelvis anföra:

S c h u 1 1 z e-N au m b u r g : Kulturarbeiten.

Mitteilunger des Bundes »Heimatschutz».

Wieland: Der Denkmal- und Heimatschutz in der Gesetzgebung der Gegemvart.

Die Denkmalpflege. Herausgegeben von der Schriftleitung des Zentralblatts der Bauverwaltung.

Rudorf: Heimatschutz.

Sohnrey: Wegweiser fur ländliche Wohlfahrts und Heimatpflege.

Dethlefsen: Die Volkskunst, ein Mittel die Heimatliebe des Volkes neu zu beleben.

Entwiirfe zu Biirgerhäusern in Trier, Cöln, Minden, Liibeck, Danzig und Frankfurt a. M. als Ergebnisse von Wettbewerben.

Entwiirfe zu ländlichen und kleinbtirgerlichen Gebäuden im Regierungsbezirk Liineburg, herausgegeben von der Königlichen Regierung in Liineburg.

Das Bauernhaus im Deutschen Reiche und in seinen Grenzgebieten, herausgegeben vom Verbande deutscher Architekten- und Ingenieurvereine.

Sammlung von Entwiirfen kleinbäuerlicher G ehöftanlagen fur das Königreich Sachsen.

Kiihn: Der neuzeitliche Dortbau.

Scbmidt: Forsthäuser und ländliche Klein wohnunuen

O

in Sachsen o. s. v.

2) Bildandet af lokala utskott ev. anslutning till redan befintliga föreningar för uppmuntran af konst och historia,

» förskönings» -föreningar o. d. Sådana utskotts uppgift bör vara att stå de byggande till hjälp med råd och dåd/

3) Utlysande af täflingar för erhållande af mönstergilla förebilder för byggnadsföretag på sätt som inom många

Källa: Internet Archive ·