Sida 82
6 2
brottgräns . 4 '4° kg. /cm. 2
tänjbarhet . . . 3T,6 %
De fördelar, differdingerbalkarna lämna på grund af sin form, således oafsedt den goda materialhalten, äro stora och mångahanda.
' Såsom balkar, d. v. s. hufvndsakligen utsatta för böjningsspänningar, gifva de med liten konstruktionshöjd stor bärförmåga, beroende på att det liufvudsakliga materialet genom de breda och grofva flänsarna samlats på stort afstånd från tyngdpunkten, hvarigenom stort motståndsmoment vinnes.
Vid moderna konstruktioner, i synnerhet inom husbyggnadsfacket, där ofta hvarje centimeter af höjden är dyrbar, är den låga balkhöjden själffallet högst förmånlig. Äfvenså komma differdingerbalkarna väl till pass vid brobyggnader, viadukter eller i allmänhet annars, då konstruktionshöjden är låg.
Den nedböjning, som skulle uppstå på grund af den låga konstruktionshöjden, minskas i hög grad, då balkarna äro kringgjutna med betong. I sadant fall kan exempelvis ett betongbjälklags tjocklek nedbringas ända till cirka '/as af spännvidden utan fara för otillåten nedböjning. Är balk en fri, erhålles vid jämt fördelad belastning och en ansträngning — x ooo kg./cm.2 en nedböjning = l/400 af spännvidden, då balkhöjden är VM af spännvidden.
Jämförd med normalprofilbalkar af motsvarande höjder är bärförmågan hos en differdingerbalk betydligt större. Så t. ex förmår en I 22 B (vikt = 64-8 kg. pr m.) upptaga samma böjande moment, som en I NP 30 "(vikt = 53,8 kg. pr m.). Om man sålunda är oförhindrad använda den större konstruktionshöjden, blir normalprofilen mera ekonomisk. Däremot svarar 1 st. I 32 B mot 2 st. I NP 34, eller 1 st. I 40 B mot 2 st. I NP 40, hvarvid är att märka, att vikten af 1 st. 40 B är 159,8 kg. pr m. under det att 2 st. I NP 40 väga 183,6 kg. pr m.
Differdingerbalken får genom sin breda fläns ett godt upplag å mur samt gör på de ställen, där en differdingerbalk kan användas i st. f. två st. nortnalprofiler, alla sammankopplingar och bultförbindningar onödiga.
Differdingerbalkarna kunna äfven med stor fördel ersätta de dyrbara nitade plåtbalkarua. Till jämförande exempel tages nedanstående plåtbalk af I-sektion (ur Hiitte) samt en I 45 B.
J>/ re 0^0 1 frCrt K ^
f ny o
Dessa två balkar hafva med ungefär samma höjd i det närmaste samma motståndsmoment. För att undersöka, hvilkendera sektionen är den mest ekonomiska, maste hänsyn tagas till bådaderas såväl pris som vikt, pr längdenhet. Ju större en balks motståndsmoment är i förhållande till dess vikt, desto större är dess absoluta bärighetsgrad och vidare, ju billigare materialet är, desto större är balkens ekono?niska bärighetsgrad. Sektionens ekonomiska bärighetsgrad a. kan således sägas vara direkt proportionel mot motståndsmomentet och omvändt proportionel mot vikt och pris. Betecknas motståndsmomentet med IV, vikt pr löp. met. med G och pris pr kg. med p blir W
a= G . f
För den ofvanstående plåtbalk en är W' = 2>%72 cm.3; G' = 231 kg. pr m.; p'^. o,3q kr. pr kg. och för differdingerbalken
W" = 3 595 cm.3; G"= 167,9 kg. pr m.; 0,20 kr. pr kg.
På grund af utförda jämförande beräkningar är värdet å p" satt ganska högt för att göra rättvisa åt egenskapen hos en plåtbalk att vara jämnstark därigenom att flänsplåtarnas antal minskas mot upplagen. Vid insättning af dessa siffror i uttrycket för den ekonomiska bärighetsgraden erhålles:
3 872
för plåtbalken a’ = — : — — = 55.8,
1 • u>3
3 595
för differdingerbalken a” — ~zz — T- =io7 ö 107,9.0,2
a" 107
55.8
1,92.
L _ .300 dSSk. - >1
< - 230 — - *
—» e<ds- en
Beräkningar utförda på detta sätt för olika balkhöjder visa, att differdingerbalkarnas ekonomiska bärighetsgrad är i,5 å 2 gånger större än den hos motsvarande nitade plåtbalkar af den typ, som återfinnes i »Hiitte» och de flesta andra handböcker. Utom denna ekonomiska fördel kommer dessutom den kortare leveranstiden för en differdingerbalk, då ju all sammanpassning, nitning och strykning af mot hvarandra liggande delar alldeles komma ur räkningen. Ur rent konstruktiv synpunkt har man också fördelen af en enhetlig massiv konstruktion i stället för plåtbalkens många smådelar och skarfvar, som mera lämna tillfälle till felaktigheter äfvensom sönderrostning. För en konstruktion utsatt för skakningar eller hastigt växlande belastningar försvinner dessas skadliga inverkan å nitar genom användande af differdingerbalken. Därmed minskas också underhållskostnader för nitutbyte m. m. Balkarna lämpa sig följaktligen särdeles väl till hufvudreglar för mindre broar eller viadukter, äfvensom till tvär- eller långreglar vid större brokonstruktioner. För ofvanliggande murverk e. d. erbjuder differdingerbalken i motsats till plåtbalken en jämn och slät yta.
På ett helt annat område än förut nämnda hafva differdingerbalkarna kommit till stor användning, nämligen såsom stöd eller kolonner och som sådana utsatta för knäckning. Det är härvidlag sektionens stora tröghetsmoment äfvensom dess lämplighet för utförande af infästningar genom de breda flänsarna och den ringa flänslutningen, som äro de förnämsta orsakerna härtill.
Största svårigheten ligger i lösandet af frågan, huru en skarfning af en genom flere våningar gående och endast af differdingerbalkar bestående kolonn skall lämpligen utföras, då profilombyte äger rum. Ett utomlands ofta användt sätt är att helt enkelt inlägga en tjock smidesjärnplåt mellan de båda väl arbetade ändarna af de balkstöd, som skola skarfvas, samt deras fästande medelst vinkeljärn i denna plat. Genom denna konstruktion vinunes emellertid ej önskvärd stadga sidvägen eller kontinuitet.
En annan konstruktionsmetod, där detta mål vinnes, är
*7% . S s (3
hp' V ^ 7*.
•Wfy / 5 Zr^.
Benen 0
vtjei ,
+ I
En och samma differdingerprofil bildar den inre kärnan af kolonnen, under det att vinkeljärnen och [-balkarna påklädas densamma alltefter behof, och på så sätt, att de samtidigt fortsätta ett stycke öfver de ställen, där differdingerbalken behöfver skarfvas, hvarigenom kontinuitet vinnes.
Utom här anförda exempel kunna differdingerbalkarna ifrågakomma vid själfva fackverkskonstruktionen för stångsystem i allmänhet, emedan knutpunkterna ofta kunna på konstruktivt sätt utbildas.
Differdingerbalkarna visades första gången på utställningen i Diisseldorf 1902 och kommo samma år ut i marknaden. De hafva visat en år efter år allt mera stigande konsumtion, och enligt tillgängliga uppgifter uppgick produktionen under år 1907 till cirka 250000 ton vid Differdingen, afdelning af »Deutsck-Uuxemburgische Bergwerks- und Hiitten-Aktien-Gesellschaft». Till följd af svenskarnas brist på förutseende af balkens framtida tekniska användning har generalagenturen för Sverige kommit i danska händer och inneliafves af Aktiebolaget Sophus Berendsen i Köpenhamn.
Samtliga profiler utom I 18 och 20 B äro tullfria. Balkarna betinga för närvarande fritt å kaj i Stockholm ett pris af 150 å 180 kr. pr ton, hvarvid de lägre profilerna äro billigare pr ton än de högre, med undantag för I 18 och 20 B, hvilka genom tullen blifvit åsatta ett pris af omkring 169 kr. pr ton.
Stockholm i febr. 190S. H. KrEUGER.
Källa: Internet Archive ·