Sida 125
sad såsom kyrkans lydiga dotter, skedde hennes triumftåg genom norra och östra Italien på senhösten 1655, och vid jultiden samma år anlände hon till Rom, som för framtiden skulle blifva hennes hem.
I själfva verket vistades Kristina dock icke i den katolska världens hufvudstad mer än hälften af de första 15 år, som förflöto, sedan hon där blifvit högtidligen välkomnad. Under de tvenne närmast följande åren gjorde hon förnyade resor till Frankrike; tio månader bodde hon i det lilla Pesaro vid Adriatiska haf-vets strand. Under dessa resor gaf hon för öfrigt gästroller än här och än där vid de italienska furste-hofven. Karl X:s död föranledde hennes första resa till Norden; två gånger besökte hon Sverige på 1660-talet och vistades under samma årtionde långa tider i Hamburg. Man må ej undra, att italienarna, som ej insågo ändamålet med detta irrande lif, och som då, lika litet som nu eller ännu mindre, älskade att färdas utanför fädernestadens, råmärken, tyckte, att den svenska drottningen var — »nomade».
Icke blott af nyfikenhet eller för nöjes skull före-togos dessa resor. Men att på dessa blad följa Kristina under hennes reselif på 1650- och 1660-talen skulle vara en föga tacknämlig uppgift. Ej heller finnes här utrymme till en redogörelse för de politiska planer, hvilka ständigt rörde sig i detta uppfinningsrika hufvud: än vände de sig till Spaniens och än till Polens affärer, än visade de huru hennes tankar gärna kretsade kring det gamla fäderneslandet och den maktställning, hon öfvergifvit. Monaldeschis blodiga öde skall här ej å nyo skildras, lika litet som de snil-
Källa: Project Runeberg ·