Sida 124
anse sig såsom regerande suverän. Under namnet »drottning Kristina af Sverige» är det som hennes minne gått till eftervärlden äfven i länder fjärran från det, där hennes vagga stod. Äfven i främmande land tillhör drottning Kristina oss och vår historia; och en svensk förblif-ver ej gärna likgiltig vid mötet med hennes minne i landet söder om Alperna, helst när.han träffar det på platser, där hon vistats mera tillfälligtvis. Hans förnimmelse kan jämföras med naturforskarens, när han oväntadt utanför Skandinavien träffar ett erratiskt block, som befinnes vara af svensk granit, ehuru dess sällsamt formade brottytor ej genast låta ursprunget igenkännas.
Alltså — svensk må Kristina väl kallas och till sextonhundratalets svenska bilder hör äfven hon, till och med i Italien. Bröt hon än ut ur den bana, som på svenska häfdens himmel tecknas genom Vasarnas strålande stjärnbild, syntes hon än nyckfullt irra genom rymden — så var hon dock en stjärna, fängslande genom sin egen glans och af ett sällsamt skimmer.
Sedan drottning Kristina nedlagt sin krona och midt i högsommaren 1654 hastigt lämnat Sverige, tillbragte hon, såsom bekant är, mer än ett år i Nederländerna. Det var där, som det länge förberedda steget togs. Hon öfvergick till katolicismen i Bryssel; men först mot slutet af år 1655 skedde det offentliga tillkännagifvandet af hennes religionsförändring genom den historiskt bekanta kyrkliga‘akten d. 24 okt. 1655 i Innsbruck. Sedan hon där af den katolska kyrkans öfverhufvud genom ett särskildt sändebud blifvit häl-
Källa: Project Runeberg ·