Sida 20
under konungens frånvaro i Polen var uppdragen. Han hade lämnat sitt generalguvernörskap i Halland och vistades i ro på Löfstad, men fick befallning att åter skynda dit och ordna provinsens försvar mot ett befaradt anfall (1656). Under föregifvande af sjuklig-het sökte han undandraga sig detta uppdrag; men befallningen vidhölls, och när han tredskades, följde slutligen ingenting mindre än hot om afsättning. Konungen, hos hvilken Lillie begärde upprättelse mot det residerande riksrådet (i bref 1657), utnämnde honom till fältmarskalk. Utnämningen ansågs bero på Lillies stora penningefordringar. Åren 1657 och 1658 hade den nye fältmarskalken uppdrag att ordna för-svarsväsendet i Östergötland och Södermanland, vistades tidtals i Kalmar, höll mönstringar och utskrifnin-gar, men deltog icke i fälttågen. — Äfven general-guvernörsplatsen i Lifland, som under Lillies sista år anförtroddes honom af förmyndareregeringen, skötte han efter sitt behag och sin bekvämlighet.
Själfrådig förblef han till det sista och stolt öfver sina anor och bedrifter. Redan 1634 hade han på svenska riddarhuset väckt tvist med medlemmar af en annan adlig Lillie-ätt (af Aspenäs) om dessas rätt att begagna Lillienamnet och begärt förbud för andra än hans egna ättemän att bära detta namn. Tvisten fortsattes vid riksdagarna 1647 och 1650; men saken af-gjordes så, att så väl ätten Lillie af Aspenäs som ätten Lillie af Greger Mattssons ätt fingo behålla sina namn.
Den stolte mannen var, med sina förtjänster och fel, i många afseenden en typ för den svenska aristokrati, som fostrades under de stora krigens tid. Rö-
Källa: Project Runeberg ·