Sida 19
Bortom vattnet, genom kikar’n röjde de hvarandras hem liksom förr, då osterrikar’n låg i vägen mellan dem» —
heter det i Snoilskys dikt »Vapenbröderna».
Vapenbrödraskapet torde dock icke hafva varit så långvarigt, om det än varit fast slutet. Den egentligen lysande delen af Douglas’ krigarbana inföll, sedan Lillies slutat. Först samma år, som kanonkulan vid Mainz för en tid satte Lillie ur stridbart skick, trädde den 20-årige Douglas i Sveriges tjänst. De af hans bedrifter, som historien bevarat, tillhöra trettioåriga krigets allra sista år och den polska fejden under Karl X. En annan föreningspunkt än minnet af gemensamma äfventyr ägde Lillie och Douglas i sitt svågerlag: Douglas var gift med en halfsyster till gref-vinnan Lillie, och Axel Lillie har, jämte tvenne tyska öfverstar, i Leipzig 1645 underskrifvit Douglas’ ännu bevarade morgongåfvobref till henne. An i dag äges Löfstad af Axel Lillies afkomlingar på kvinno-linjen, och Stjernorp har återvändt i ätten Douglas’ ägo. — Mindre ansenligt än Löfstads slott var det Lillieska huset i Stockholm, hvilket äfven synes i Dahlbergs verk. Det var en envåningsbyggnad, belägen vid Norrström på den plats, där operabyggnaden sedan uppfördes.
På Löfstad älskade Axel Lillie att tillbringa sina senare dagar. Där hvilade han på sina lagrar, hellre än att söka förvärfva nya under Karl X Gustafs krig. Det synes hafva varit klent beställdt med Lillies vördnad för den svenska regering, åt hvilken styrelsen
Källa: Project Runeberg ·